Vi är sju man, så vi tar ett eget bord. Vi ser att Kulaken kallar på oss och räcker över en hel meter med bongar. Vi hämtade maten och satte fram den på bordet. – Så han gav er att äta? – Ja, ja. Vi tog sju halva portioner soppa. Inte mer. Och vi behövde inte någon kötträtt, det hade varit att önska för myck- et! ”Hördu …” säger då filuren. ”Tog du inget mera?” ”Ni bad ju själva om soppa. Ät nu, era jävlar, och håll käften!” Så reste han sig och gick. Och vi satt där och bara gapade. Sen kastade vi oss över den smarte som hade kommit med för- slaget: ”Du skrämde bort honom, han skulle kanske ha beställt något mera!” – Och vadå? – Vad händer nu…? Varken bröd eller huvudrätt eller efterrätt. Vi hällde i oss var sin halvportion kall soppa och gick tillbaka till källaren. Zejnep skrattade så hon grät och gömde ansiktet i händerna av förlägenhet. – Där ser man! Ni lurade mig. Jag gjorde precis som er kulak och gav er bara en kopp te, som ni hade bett om. Vad pinsamt! Doften från köttet på spisen spred sig från köket. – Vadå pinsamt?! svarade Ajtore och ryckte på axlarna. Jag är en fullkomlig främling. Jag blev serverad te, och jag var tacksam för det. Vilken annan kvinna som helst skulle inte ens släppt in mig genom dörren. – Ja, förresten, varför har min son inte ringt? Vi kanske inte har hört telefonen medan vi pratade. – Nej, Jag tror inte att någon har ringt. I samma ögonblick ringde det på dörren. – Gud hjälpe mig! började Zejnep i panik. I det här huset är det antingen telefonen eller dörrklockan som skrämmer slag på en. Hon reste sig och blicken svepte över bordet: – Hur gör jag nu, sade hon skräckslaget. Det är något av barnen. Ajtore såg hjälplöst på henne, som om han ville säga: Vad kan jag göra? Det här får du klara själv. – Det var värst vad vi har brett ut oss här … Hon sa att han var full och sov… Jag ville ingenting särskilt. Om hans fru var där så får jag stå med skammen! Förstår de oss över huvud taget? Klockan ringde nervöst en andra gång. Zejnep ropade, som om hon var upptagen med något brådskande. – Jag kommer! – trampade iväg på tå,

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62