TRANSITPASSAGERAREN

tog Ajtores kappa och hatt: – Kom hit! Skynda dig! Stå här, som om du just hade kommit in. – Så. Vem ska jag föreställa? – Vem…? Rörmokaren! Nej, det går ingen på, ni är nykter och har inga verktyg. Från fastighetskontoret…! Nej! Ni är röstvärvare! – Vem ska jag jobba för? – Jag vet inte. Vem som helst, bara ni kan agitera för det. – Men vi har väl inga val just nu? – Nej, men sen kanske … eller också har ni gått vilse. Ni är en vanlig förbipasserande! Samtalet var redan hysteriskt. – Det får räcka, det finns inte tid! Stå där bara som förstenad. Zejnep gick för att öppna dörren. Ajtore knäppte händerna bakom ryggen och stod stilla med sin våta hatt på huvudet. Zejnep började förvirrat prata med en man i farstun, hon hade knappt öppnat dörren. Lyckligtvis varade samtalet inte länge, och en minut senare slog ytterdörren igen med en smäll. – Vem var det? frågade Ajtore, som inte hade hunnit hämta sig från chocken. – Vem? Er vän, fan ta honom. – Min? – Den som ni fick mitt telefonnummer av, gamlingen i lägenhet fem. Han kom för att berätta att en respektabel herre hade letat efter mig och bett om mitt telefonnummer, och han hade gett honom det, och för detta bad han om ursäkt. – Jag var rädd att det skulle vara Jertay. – Grannen är så känslig, och det är inte mitt fel. Ser allt, hör allt. Och vad som är förvånande är att oavsett vem som besöker vem här i huset, så hamnar de alltid hos honom. Varför står ni här? – Ni sa åt mig att stå som förstenad. – Står man på det viset då? Ni hade händerna på ryggen. – Hur skulle jag ha stått då? – Så här! Zejnep ville visa honom, men efter ett ögonblick ryckte hon på axlarna: – Som förstenad. Hur är det man gör? Jag minns när jag var barn, jag gick med mamma för att hämta ved, och när jag kom på efterkälken sa hon alltid: Varför står du där som förstenad? Hur stod jag då? Zejnep sänkte armarna till sidorna, sträckte på nacken och stod som en trana, men efter några sekunder tappade hon balansen och grep tag i Ajtores arm för att inte falla. De skrattade länge och Ajtore frågade glatt: – Vad skulle barnen säga om de

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62