klockan åtta var de hemma i en kall lägenhet. Omgående satte de glatt igång med att sätta fyr i kaminen, värma vatten och skala lök. När det var läggdags för andra barn satte de sig till bords för att äta kvällsmat. De hade knappt hunnit äta klart förrän femåringen Jertay somnade med huvudet på bordet, och de äldre, som hade hunnit krypa i säng, ropade i kör: Mamma, kom och lägg dig hos mig. Medan hon fortfarande var upptagen med att plocka undan och göra i ordning ropade hon tillbaka: Jag kommer, jag kommer, och barnen somnade utan att vänta på henne. Bara sjuåringen Nazipa, som varit som ett yrväder alltifrån vaggan, trotsade sin mammas order att gå och lägga sig, och hängde i mammas kjolar, hjälpte till att diska, städa huset, medan munnen gick oavbrutet och hon berättade om allt som hade hänt under dagen. De var aldrig färdiga förrän långt efter midnatt. Nazipa kramade henne hårt om halsen. – Vad har ni gjort i dag? frågade Zejnep sin dotter, medan hon lyssnade på sin utmattade kropp som längtade efter vila. – Vi lekte. Sen gick vi ut på promenad. – Med vem? Vart gick ni? Zejneps ögon höll på att falla samman av sig själva. – Med en flicka som bor bredvid mormor. Hon skulle gå och handla, och så fick jag följa med. Hon köpte ett hårband. Blått, jättevackert … – Och sen då? – Sen åt vi glass … Hon köpte glassen och åt upp den. – Men ni då? – Jag åt ingen glass … Jag får inte, du har själv sagt att om jag blir sjuk så kan du inte gå till arbetet och då får du inte pengar så det räcker. Zejnep suckade tyst, så att hennes dotter inte skulle märka något, och försökte svälja klumpen i halsen, och svarade med överdriven likgiltighet. – Bra gjort … duktig flicka! Och sen då, gick ni hem sen? – Nej, hon visade mig till parken, det finns en liten park alldeles nära, så vi gick dit. Och vi åkte flygmaskin. Det var jätteroligt! Hon satte sig i planet, och jag stod på marken och tittade på, och vi hade så roligt, mamma! – Varför gick inte du också på planet? – Jag? Det snurrar bara i huvudet, jag stod på marken. – Nej nu är det dags att sova! Nazipa hade redan somnat, innan hon

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62