såg oss nu? – Gud förbjude! Zejnep kastade försiktigtvis en blick mot dörren. Kom, teet är nog kallt nu. – Låt dem komma, sade Ajtore och satte sig på sin plats. Så får vi bekanta oss. Jag är varken tjuv eller rånare. Tidigare ägare till denna lägenhet. De kommer nog inte att slå mig. – Kanske det, svarade Zejnep och slog upp te i hans skål, men min drummel till pojk kommer säkert att påminna mig senare om att jag har suttit med en gammal gubbe och varit så glad och trevlig, fastän jag alltid är arg på oss. Det skulle vara typiskt för honom. Berätta nu för mig hur ni fick för er att flyga till jordens utkant? Ajtore såg med ett lugnt leende på Zejnep och rynkade pan- nan, så att ögonbrynen drog ihop sig tätt över näsryggen. Han satt en stund och stirrade ned i botten av sin skål, och plötsligt sade han: – Tänk om jag fick en gäst i mitt hus i Jakutsk? – Hur så? Om ni får en gäst kommer väl er fru att hälsa honom välkommen, sade Zejnep försiktigt. En lång tystnad följde. Det föreföll som om Zejneps oförsiktiga fråga och Zejneps malplacerade anmärkning hade kylt ned deras bräckliga förtrolighet. Ajtore kände det omedelbart och bestämde sig för att rätta till situationen. – Vi brukade alltid vara glada att ha gäster. Och ni också? – Inte bara förr, jag är alltid glad nu också. Ajtore uppfattade en förebråelse i hennes röst. Vad pratar jag för strunt? tänkte han för sig själv, irriterat. Här har en komplett främling dukat fram allt som finns i huset, och du pratar om gästfrihet! Av någon anledning hade Ajtore fått intrycket att mycket hade förändrats sedan den avlägsna tid då han lämnade sitt föräldrahem och att kazakernas nedärvda gästfrihet hade sinat, nötts ut av ti- den, som en kaftan med fyrtio lappar. Men fastän Zejnep bodde i staden såg han hos henne samma slags hjärtlighet och värme som man i hans tidiga barndom mötte i varje hem, när man utan betänkligheter välkomnade var och en som råkade komma inom fyrtio steg från den egna jurtan, utan att fråga vem han var och varifrån han kom: gästen bjöds in i hemmet och allt som huset förmådde dukades fram på bordet, ibland även godsaker som givits åt barnen. Om det skulle inträffa att en person som steg över tröskeln

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62