till någons hem möttes av husets herre med frågor om hans ärende och vem han var, då skulle denne bli utpekad som en grobian och tölp i hela byn. Men i dag väntar ingen på besök, ingen gläder sig längre åt en gäst. Om någon stiger in och säger: Jag vill veta om ni lever i välgång och lycka, tittar alla på honom som om han var från sina sinnen. Han mindes detta lika tydligt som om det hade varit i går. … Hans mor hade varit svårt sjuk och kom inte ur sängen. De två äldre bröderna höll på att driva en besättning av kolchosens boskap till staden och kunde på sin höjd vara tillbaka inom en vecka. Det var en sen, så kallad svart, höst, när de kalla vindarna blåser i en vecka när de väl satt igång. Ajtores mor fick tillbringa några dagar i total ensamhet. Vinden ven över stäppen, tjöt i trädens grenar, rasslade i vassruggarna och tycktes skrapa djupt i själen. På natten lyssnade de uppmärksamt till vindens tjut och ryste vid varje ljud. Mamma frågade: Vad är det för knackande? Är det någon där? Något klang till i farstun – vad var det? Varför skäller hunden så? Vanligen var huset fullt av gäster, men nu, till all olycka, fanns det inte en själ. Vid tillfällen som dessa är människor glada att se vem som helst, var och en som stiger över tröskeln, och de väntar på gäster med samma förväntan, som om det gällde slutet av en lång fasta … Ajtore gick ut på gården. Vinden ylade, rev i själen, och det hördes bara ett ljud – ett oupphörligt jämmer från den nakna stäppen, det var allt. Sedan klättrade han uppför den rangliga stegen till vinden och höll handen över ögonen och stirrade ut i fjärran. Allt var dött, som om världen var utspridd för vinden och bara de själva fanns kvar på denna stäpp. Denna ensamhet väckte hos Ajtore en smärta som gick in i själen. Den bitande vinden, det glädjelösa, glanslösa livet, fattigdomen, hans sjuka mamma och det kalla huset, alltsammans väckte ett självmedlidande som fick tårarna att komma. Han frågade sig själv: Varför är människan så hjälplös och eländig? Eller är jag för ung? Och när jag växer upp och blir vuxen, blir allting annorlunda då? Nu hade han vuxit upp, kommit på fötter, Ajtore, nu hade tinningarna grånat, men frågan:
Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62