stirrade på mannen som sagt dessa ord medan han smuttade på sitt vin. – Minns ni att jag berättade om min son som hamnade i fängelse i ett skandalöst rättsfall? Det var vår förstfödde. Pojkens liv blev aldrig till något. Han kom ut ur fängelset och började arbeta som murare på en byggarbetsplats. Han skötte sig bra och allt var redan glömt. Han tjänade hyggligt med pengar, han hade så det räckte till allt och han tiggde aldrig oss om något. Vänner och gamla kompisar dök upp. Telefonen ringde hela tiden och det var bara honom de sökte, varje gång jag lyfte luren så ville de tala med Murat. De ringde mitt i natten och tidigt på morgonen. Hans mor undrade hela tiden hur folk kunde klara sig utan Murat. Ibland svarade vi att han inte var hemma, så att pojken fick sova. Vid den tiden hade de strukit alla anmärkningar mot mig för att jag inte hade hållit ordning på min son, jag hade fått tillbaka mina förtroendeposter och började sakta avancera i tjänsten. Jag blev utnämnd till biträdande chef för Geologiska undersökningen och folk började redan prata om att jag bara var ett steg från chefssto- len. Nu har jag hört att hela förvaltningen blivit ett stort ministerium … Och då, när allting började se ljust ut, kollapsade plötsligt alltsammans, allting gick åt skogen. Några av mina så kallade vänner blev rädda att jag skulle bli avdelningschef och började förfölja mig med grundlösa klagomål, förfalskade handlingar. Kort sagt bestämde de sig för att ta heder och ära av mig. Det är en vanlig metod. Oj, vad de hittade på om mig! Jag skulle ha sålt saxaulskog och stoppat pengarna i egen ficka, jag hade delat ut välbetalda anställningar till mina släktingar, och på en middagsbjudning skulle jag ha supit mig full och skällt på sovjetregeringen. Jag delar ut bonusar till mina familjemedlemmar och delar pengarna med dem, jag hade tre fruar, påstod någon, och så vidare, och så vidare. Jag blev uppkallad till partikommittén och tvingades bevisa att jag inte sålt någon skog, och att jag inte dekade ut bonusar till mina vänner. Jag hade inte sagt ett knyst mot sovjetregeringen, jag hade inte tre fruar, utan bara en. Jag återvände hem först vid midnatt, fruktansvärt upprörd, och hade inte ens hunnit dricka te när telefonen ringde. Vi gissade att det var någon som sökte Murat igen. Min

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62