började åter få färg. Ajtore tog av sig glasögonen, plockade upp sin näsduk och torkade glasen försik- tigt. Så tog han en klunk av det kalla teet och satte långsamt ned skålen. – Jag ska fylla på med lite varmt vatten, sade Zejnep dämpat. Ajtore fortsatte att sitta orörlig, som om han ingenting hörde. En gravlik tystnad hade lägrat sig i rummet. För varje minut som gick kändes det alltmer smärtsamt och outhärdligt tryckande för Zejnep. Hon fick plötsligt dåligt samvete inför denne fullkomlige främling för att hon var oförmögen att återställa hans sinnesfrid, inte kunde trösta honom, och nu visste Zejnep inte vad hon skulle ta sig till härnäst. Hon var också irriterad över att den här mannen, som hon knappt kände, satt där som om han inte brydde sig om sin värdinna och inte hade för avsikt att försöka mildra det tunga intryck han hade gjort på henne. Jag är tydligen den enda som ska förstå andras sorg, medan alla andra inte bryr sig om min? Jag är den enda som ska springa benen av mig för andras skull, stå på tå, fladdra runt inför alla som en fjäril. I hela mitt liv har det varit så här. Hela mitt liv! Jag har skaffat mig gråa hår för andras skull, men aldrig tänkt på mig själv. Redan som liten fick jag ta hand om min sjuka mamma. Hon var sjuk länge och hade inte lämnat sin säng på tio år. Sedan hade hon småsyskonen, och då har man inte mycket tid att tänka på sig själv. Och när hon, den stackarn, for som ett torrt skinn från den ena till den andra, kunde åtminstone någon ha sagt: Det är synd om dig, tänk lite på dig själv! Inte ens de som hon betraktade som goda människor sade ett ord. Och när bröderna och systrarna växte upp och blev sina egna var det ingen av dem som sade: Tack för att du slet och stod i för vår skull och offrade din ungdom. Hennes mamma hade dött i hennes armar strax efter att Zejnep hade gift sig. Hon var den enda som satte värde på dotterns uppoffringar. Innan hon dog sade hon, med ögonen fulla av tårar: – Vi har varit en enda olycka för dig. Liksom sungulagräset växer in i melonens rötter, har vi sugit all saft ur dig. Och jag har varit likadan, med mina ständiga liggsår

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62