TRANSITPASSAGERAREN

Ajtore själv, eller tio, hundra, tusen av de klokaste männen på jorden skulle kunna lösa detta mysterium, inte ens om de samlades i en evig kongress. Och de skulle gå igenom livet utan att förstå det allra minsta om en kvinna. – Även om en far eller mor råkar ha tjugo barn, och de båda har sina favoriter, fortsatte Ajtore att tänka högt, så kommer det tjugonde inte vara mindre älskat på grund av att det finns nitton andra barn. Efter mitt första barns död uppstod ett hemskt tomrum … Herregud! Redan som liten var han så morsk och kaxig. Ibland tror jag att det var hans läggning som ledde honom på fel spår. Ibland anklagar jag mig själv: Varför skulle jag sträva efter den där ministerposten? Jag minns så väl när jag gick till mitt arbete, då brukade han säga till mig på skoj: Pappa, glöm inte att ge mig sonens andel. Grabben var bara några år när jag i ett anfall av känslosamhet sa till mina barn: Ni barn ger alla föräldrars liv kraft och mening. För det enda ordet pappa från någon av er skulle jag kunna gå genom eld och vatten. När ni litar på mig, när jag känner att jag är er enda riktigt nära vän, att ni utan mig är hjälplösa små lamm, känner jag en våg av stolthet inom mig. Barn står aldrig i skuld till sina föräldrar, som vissa tror, tvärtom: föräldrar bär alltid på en skuld till sina barn för att dessa har skänkt dem så mycket glädje … Ajtore log något mera glatt: – Det var därför han skämtade när han bad mig om pengar: Ge mig sonens andel. Ajtore skrattade kort, Zejnep svarade med ett osäkert leende. Men denna lilla stråle av värme löste inte den smärtsamma bedövningen. En tanke kom för henne, som på ett ögonblick kunnat flyga runt universum och den här gången lyckades bränna hennes själs hemliga skrymslen. Medan hon lyssnat till denne främmande mans bittra historia om sitt liv, om hans kärlek till sina barn, kom Zejnep att minnas sina egna barn, som fått växa upp utan en far, utackorderade på olika håll och kanter i väntan på sin mamma, och hon kände heta, bittra tårar stiga upp i halsen. För att inte brista i gråt samlade hon sig snabbt och började hastigt duka av bordet: hon tömde de halvdruckna teskålarna och fyllde på med

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62