sorg, som alldeles nyss hade pressat som ett tunnband över bröstet. Om vi jämför det elände och lidande och den förnedring som kvinnor har tvingats utstå sedan Adam och Eva med männens elände, skulle kvinnorna ha ett högt berg och männen en liten kulle, som inte ens en bekväm person skulle ha några problem att bestiga. Han visste inte vad andra ansåg, men hade för länge sedan konstaterat att detta var sant. Och därmed behandlade han alla kvinnor med samma sympati, och så långt det stod i hans makt skänkte han dem alla det bästa och godaste som en människa kan bjuda en annan människa. Han tänkte på kärnan i legenden, det var som om han på nytt hade gjort en enastående upptäckt, om kvinnans storartade och gränslösa inneboende generositet, och en förunderligt glädjerik och djup känsla av lycka och ömhet genomfor honom. Med hela sitt hjärta hängav han sig åt detta sällsynta tillstånd, oförmögen att förstå vad som hade drabbat honom. Zejnep tog åter till orda. – Min enda tröst i denna värld är min enda dotter – hon såg blygt på Ajtore, som om hon undrade om han tänkte säga emot. – Jag tänker på Nazip, tillade hon som om hon redan hade fört henne på tal. – Ni förstår, redan från vaggan började hon inse vad fattigdom är. Min flicka fick bara leva i elva år … Det finns ingenting hemskare för en mor än ett barns död. Som ni nyss sa är alla barn lika kära för en far och en mor. Man kan inte skjuta något av dem åt sidan för att det är mindre begåvat, eller för att det är besvärligt. Och ändå – Zejnep försökte tala lugnt, men återigen fick hon en klump i halsen – har vart och ett sin egen plats. Särskilt en liten flicka, hon som växte upp och förstod allt, var så lydig i allt … och att förlora denna lilla … Hon kunde inte längre hålla tårarna tillbaka, och Zejnep föll i stilla, ljudlös gråt. – Den stackars flickan var inte ens sjuk särskilt länge. Hon låg bara i tre dagar. Bara tre … Hon var så lugn och mild. Hon ligger i sin säng och förstår allting, och säger: – Mamma, när vi kommer till den andra sidan ska jag ge dig tre näsdukar, och hon tittar upp mot himlen. Här är de, alla tre är klara,

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62