TRANSITPASSAGERAREN

säger hon och tar fram tre rena, oanvända, prydligt vikta näsdukar under kudden. – Vad skulle jag säga? Jag skrek bara: Vad är det du pratar om, min lilla stackare? Vad är det för andra sida? Jag blev så rädd, så rädd. Men hon fortsatte lugnt: – Men du har inte gjort några synder, inte sant? Hon såg så uppmärksamt på mig: – Då ska jag ge de här näsdukarna till dem som står framför elden. Hennes röst var så ren och klar. Jag tänkte inte på att hon kunde dö. Om jag hade vetat att det skulle bli så … Ja, om jag hade vetat, vad kunde jag väl göra? Jag gav henne lite varmt te och satte mig bredvid henne på sängen, och hon sa: – Mamma, när de kör mig till kyrkogården, kommer du hålla min hand då, säkert? Gå inte för långt bort, snälla! Då blev allting skrämmande, olyckan verklig … Zejnep tystna- de. Ajtore kunde inte uthärda den blytunga tystnaden, han frågade hest: – Hrm … Vad dog hon av? – Det var mitt fel, för jag var väldigt sjuk då, och jag kunde inte sätta foten utanför dörren. Ni vet, barnen hade sin skolgång på olika ställen. På vintern, när jag hade samlat in dem över hela stan, råkade flickan komma vilse. Vi höll på att gå på bussen och Jertay, som gick i första klass på den tiden, lyckades hitta en sittplats, och medan hon försökte stiga på stängdes dörren. – Och vad hände sen? – De kom med henne nästa morgon … De hade hittat henne och körde henne hem. – Hur kunde det gå till? Zejnep lutade huvudet i händerna och snyftade. – Några arbetare hittade henne … i ett gammalt rivningshus. Där hade hon tillbringat natten … – Herregud, hur i all sin dar …? – Så gick det till … – Jaha … Hur kunde hon hitta det så snabbt? Zejnep lyfte huvudet och såg på honom med tung blick. – Varför frågar ni om det? Hennes ansikte uttryckte ett sådant lidande att Ajtore ryste. – Jag är ledsen, jag ska inte ställa några fler frågor. Förlåt mig! Zejnep kom steg för steg till sina sinnen. Men hennes läppar och händer darrade utan att hon kunde kontrollera det. – Människorna har blivit odjur! sade hon plötsligt med hat i rösten. Allesamman bestialiska monster! Vilddjur! Hur kunde de, hon var

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62