ord kanske innehåller hemligheten, men vi förstår det inte, vi kan inte förstå det. Göms här månne inte själva sädeskornet, fröet till all begynnelse? Kanske är det just detta som vi kallar folkets visdom? Han lutade sig tillbaka i soffan och sneglade ur ögonvrån mot köket. Zejneps silhuett syntes genom den öppna dörren. Hon lyfte snabbt över köttet från kitteln. Han tog en klunk kallt te, satte skålen åt sidan och hans blick föll på vinglaset. Under samtalet hade de uppenbarligen helt glömt bort dem. Ajtore tog glaset med avsikt att dricka, men satte omedelbart ned det på bordet igen. Hur kan man dricka vin efter detta samtal, som var så fyllt av lidande och sorg? Från köket kom en lockande doft av kokt kött. Ajtore var rastlös av naturen, och att artigt sitta stilla var en plåga för honom. Dessutom beslöt han att skaka av sig stelheten i kroppen och reste sig och gick ut till Zejnep, som höll på att skära upp ångande, doftande kött på ett skärbräde. Allting gick med en väldig fart, som om hon just hade insett att gästen inte hade tid att sitta hur länge som helst. Hon lämnade köttet halvskuret och började skala löken. – Låt mig skära löken, föreslog Ajtore, som såg att Zejnep hade svårt att klara alla sysslor samtidigt. Hon hade inte märkt att hennes gäst stod bakom henne och tappade kniven av förvåning. – Gud sig förbarme! Jag trodde ni var i vardagsrummet … Hur hittade ni hit? Ajtore skrattade åt Zejneps förskräckelse och uppfångade samtidigt i hennes ord den värme och ömhet som är naturlig när man umgås med sina närmaste. Och samtidigt som han fångade denna ömhet kände han en glädje som gick in i hjärterötterna och en välbekant, men sedan länge bortglömd, känsla av lycka värmde honom inifrån. – Vet ni var kazaken har sin mage? – Ingen aning, så Gud hjälpe mig! svarade hon med ett leende. I nacken? – Nej, det var fel! skrattade Ajtore. Kazakens mage sitter i hans fingrar, så här: Han spärrade ut fingrarna framför Zejneps ögon. – Nej, Jag ser ingenting. Fingrarna kan jag nog se, men ingen mage. – Det är problemet! Självklart, om vi hade haft en mage som hängde på våra fingrar skulle alla sett den, då skulle det inte finnas något att fråga. Och jag ställer den här frågan för att innan kazakens fingrar bränner sig

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62