på köttet känner han sig inte mätt. Det är hela filosofin! Ajtore och Zejnep skrattade, de hade lika roligt åt hans enkla skämt. – Så ni ville skära köttet? frågade Zejnep, medan hon med ärmen torkade ögonen, som var rödgråtna av löken. – Just det! Ni har en enastående förmåga att exakt gissa vad jag helst vill! När jag nyss steg in genom dörren gissade ni direkt att jag ville ha varmt te. – Jag undrar: En man som är kall och våt, vad kan han annars önska sig? Det begriper vilken dumbom som helst. Eller ni ville kanske hellre ha ett par isbitar? – Ska detta föreställa en kniv? sade han och kände med fingret mot bladet. Fy, det här är bara ett handtag, och inte en kniv! – Vad väntar ni er, i ett hus där det inte finns en man, där är knivarna som vedträn och yxan är en hammare? Ajtore vände skålen upp och ned och drog eggen flera gånger längs botten. – Nåja, nu kommer den att skära någotsånär, sade han, och började dela köttet. Har ni lagat så mycket kött för två? Ska vi äta allt det här? – En kazak kan aldrig få för mycket kokt kött. ”Det för otur med sig om det finns för mycket mat” – hos den som säger så brukade förfäderna gå hungriga från bordet. – Det är omöjligt att invända mot detta, ni är visdomen själv! Han skar ett litet stycke ångande kött, stoppade det i munnen och svalde omedelbart utan att tugga. – Fransmännen skulle kunnat bjuda en hel delegation på trettio engelsmän på en middag som denna för två. – Vad kan ni göra åt det? I så fall måste de trettio engelsmännens jobb vid bordet utföras av två kazaker. Nu är det upp till bevis, det finns ingen utväg! Under sitt uppsluppna samtal märkte de inte själva hur köttet skivades, degen lyftes ur grytan, kryddblandningen förbereddes. Deras glada, älskvärda småprat minskade tyngden av bittra minnen, slätade ut rynkorna. Två personer som för några timmar sedan varit fullkomliga främlingar för varandra, som inte haft en aning om den andres existens, återvände nu till vardagsrummet och satte sig ned vid ett dukat festbord. Främlingskapet som hade vuxit mellan dem under deras svåra berättelser hade skingrats som en bergsdimma, och var borta. Ajtore slog upp vin i glasen och bestämde sig för att utbringa en skål för

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62