det var Aigul, men det sitter en gammal gubbe här … Om hon hade varit här … Han drog med fingret över halsen. Jag skulle slitit huvudet av henne! Fattar ni? Jertay vacklade fram till bordet och hällde upp ett glas vin. – Er välgång! sade han och såg fånigt på Ajtore. – Tack, svarade Ajtore utan att röra sig. Jertay tömde glaset och vände sig till sin mor. Zejnep stod i dörröppningen, varken död eller levande. – Är det säkert att hon inte är här? frågade han bistert. – Ja. – Var är hon då? – Det vete sjutton var hon finns, din Aigul! sade Zejnep, oroad av såväl sonens uppdykande som hans uppträdande. Att detta skulle hända mitt framför ögonen på Ajtore var särskilt irriterande. – Okej, jag är inte här! sade Jertay och tömde Zejneps glas. Kör hårt, gamle man! ropade han åt Ajtore och stapplade mot ytterdörren. – Vart ska du ta vägen, Jertay? Det öser ned! protesterade Zejnep och försökte hindra sonen, men den storvuxne pojken knuffade henne åt sidan, sparkade upp dörren och försvann. Hans mamma, som inte visste om hon skulle springa efter honom eller stanna där hon var, blev stående i dörröppningen och ropade efter honom med tårar i rösten: – Vart ska du, Jertay? Äktenskapsmäklerskan kommer att ringa. Vad ska jag säga till henne…? Nedifrån hördes dörren slå igen. Jertay hade gått ut genom den stora porten mot gatan. Zejnep stod orörlig vid tröskeln en lång stund. Vart skulle han nu? Och till vem? Bara han nu inte hittar på några dumheter, att han kunde dricka sig så berusad! Jag borde ha sprungit efter ho- nom och släpat honom tillbaka, men han har helt tappat huvudet. Tänk att ge sig ut i det tillståndet … Medan tankarna flög runt i huvudet på henne kunde hon se genom fönstret hur Jertay försvann i natten. Zejnep återvände uppgiven till sin gäst och satte sig ljudlöst på sin stol. Ajtore kände sig fortfarande besvärad. – Jag tycks ha varit en oturlig gäst för er, sade han för att släta över pinsamheten. – Nej, Det är inte ert fel, sade Zejnep tyst. Middagen är kall. Allting är förstört … Herregud, vilken kväll, är det inte det ena så är det något annat. Hon lade upp kött på Ajtores tallrik: – Pröva åtminstone, snälla ni. Ajtore åt några bitar av det kallnade köttet, tuggade på de
Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62