vem behövde henne? Ingen?! Är detta själva livets lag? Att modern som föder sitt barn i smärta, uppfostrar det, tar hand om det – och barnet sedan reser sig och går och bär sitt öde runt om i världen, suddar bort minnet av den som skänkte det liv, som vakade, som avstod de bästa bitarna av allt … Och om de så småningom återvänder till det gamla hemmet är det bara för att kasta en handfull jord på moderns grav. Och det händer också att barnen inte hinner fram till de sista minuterna … Sådant händer. Vem har ordnat det så i världen? Är det människorna? Är det Gud själv? Ingen vet, men det är så det sker här i livet, och Zejnep är inget undantag från regeln. Och nu när hon gått i pension plågades Zejnep av samma tankar om natten. Och nu detta regnande dessutom … Det pressade tungt på hjärtat och det fanns inga krafter att lyfta huvudet, räta på axlarna och betrakta världen lugnt och självmedvetet. Zejnep kom ihåg att hon redan innan, långt före sitt äktenskap, hade funderat över livets obeständighet och dess förgänglighet, hon hade gått med dessa för sin ungdom konstiga tankar. Men den gången var de hastiga och övergående, som lynneskasten hos ett hingstföl. Och livet syntes oändligt – allting låg i framtiden, och vad ensamheten var förstod hon inte alls. I den dagliga brådskan, de oändliga sysslorna som visade sig vara livet självt, märkte hon inte hur hennes ungdom hade försvunnit, åren av blomstring och li- delse hade försvunnit någonstans, som om de aldrig funnits. Allting var så bråttom, livslågan falnade och vad händer nu? Återstår då bara detta enda: vi får inte störa barnens liv, inte tränga oss på? Av barnen bodde bara ett i staden – Jertay, han som alltid somnade vid bordet. Han hade ringt i går och sagt att han och hustrun tänkte flytta in hos henne för gott … Ja, den gossen hade gett henne bekymmer så det räckte! Han var bara tjugofem och hade redan varit gift två gånger. Tidigare hade Zejnep haft en trerumslägenhet. Men när Jertay tog med sin fru blev Zejnep tvingad att byta till en tvåa för att han skulle få en egen vrå. Svärdotterns humör var inte det bästa, och Zejnep var till och med glad när de unga flyttade till en egen etta. Till en början försökte den unga

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62