klibbiga degknytena utan aptit och såg på klockan. – Det börjar bli dags …, sade han uttryckslöst, utan varken beklagande eller glädje. Det är dags för mig att ge mig av. Zejnep gav honom en skål med varm buljong. – Drick det här innan ni går. Den är gjord med kvarg. – Är den? utropade Ajtore glatt överraskad, som om han hade hört en oväntad nyhet, och med synligt välbehag började han dricka denna tjocka sourpa med kazakisk kvarg som gav buljongen en syrlig smak. – Härligt! Jag vägrar äta något annat efter att ha smakat er buljong, sade han och smackade med läpparna. En av mina jämnåriga kamrater reste tre gånger runt hela Asien och Europa. Och så snart han kom hem var det första han bad om just att få laga till en sourpa som denna. Det är konstigt, brukar han alltid säga, vi kan inte uppfinna en kvarg som håller i hundra år, men i stället bygger vi skyskrapor som ska stå för evigt, vad är det för mening med det? Vi brukar skämta med honom: I nästa liv frågar nog ingen efter vad du åt eller drack. Och antagligen inte heller vad vi byggde för hus, säger han. Zejnep förstod att Ajtore berättade denna välbekanta skröna enbart för att bryta den tunga tystnaden som lagt sig efter Jertays påhälsning. Han reser strax, sade hon till sig själv. Och vad ska jag göra? Och vad ska jag säga till barnen? Hur kan jag se er i ögonen? Hur ska jag förklara allt: kvällen, en främmande man, vin … Sedan hennes egen man avlidit hade ingen annan man kommit in i hennes hem. Hon hade själv inte ens drömt om att det skulle kunna hända … Hon visste naturligtvis att det fanns andra relationer mellan en man och en kvinna än de rent officiella eller släktbundna, men eftersom något liknande aldrig hade hänt henne verkade själva tanken närmast syndig. Hon hade levt sitt liv ensam, inte för att hon skulle ha varit rädd att straffas för sin synd, utan bara för att det inte var svårt för henne att leva ensam. Och plötsligt hade hennes son sett henne ensam med en man. Nu kände hon det som om hon hade skämt ut hela sin familj, som om hon hade förlorat sin värdighet och heder som mor inför sina barn. Zejnep råkade i panik, helt ur balans. – Jag

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62