TRANSITPASSAGERAREN

har haft det så hela livet, sade Ajtore plötsligt, med ett kort skratt. Jag har lärt mig att inte ta åt mig… Zejnep såg frågande på honom. Ajtore svarade med ett leende. – Jag talar om mig själv. Sen jag var liten har det varit så. Om jag ville ha någonting väldigt mycket så fanns det alltid ett hinder. Det berodde på att därifrån – han pekade uppåt – fanns det någon som ständigt bevakade mig. När det inte finns några önskningar varken syns eller hörs han, men så snart det finns någonting som kittlar intresset – då är han där på ett ögonblick. Här och i dag – samma sak! Det är min väktare som dyker upp igen. Han hittade ett knep för att få din yngste att dyka upp här. – Kazakerna brukar säga om såna: en människa som går fel vart hon än går. – Kanske det … – När ni var liten och tog era första steg fick ni kanske inte vara med om den gamla ceremonin tusau kesu, när de symboliska fotbojorna klipps av från barnets fötter. – Intressant … Det har jag aldrig hört talas om! – Inte? – Aldrig! – Jag kan se att ni växte upp utan någon övervakning, som gräset i vägkanten sträcker sig mot himlen och inget annat. Ajtore ryckte på axlarna, som om han bad om ursäkt. – Kanske det. Våra lärare lärde oss att folkliga sedvänjor och traditioner var rester från det förflutna. Hur som helst, det är en helt annan historia. Men varför gjorde man tusau kesu? – För att barnet ska lära sig att gå stadigt i livet. Som en symbol för de osynliga bojor som hindrar det lilla barnet från att gå binder man en tvinnad tråd vid barnets fötter när det redan har börjat ta sina första steg, och sen sätter man barnet på marken och skär av tråden och låter barnet ta sina första steg utan bojor. Som en ceremoni. Det betyder att barnet från och med nu inte ska snubbla vid varje försök, utan ha framgång i allt det företar sig. – Och det är allt? Så varje gång jag råkar snubbla fortsätter jag att tänka ”Varför gör jag det?” Och det visar sig att mina fötter fortfarande har varit bundna ända sen jag var barn. Säg mig, kan jag göra det nu? Zejnep tittade på honom länge och ingående och utan

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62