att vara säker på om han skämtade eller menade allvar. Hennes blick fick Ajtore att sluta le. – Jag menar allvar, sade han och rodnade en aning. – Det går inte. Det är sextiofem år för sent. – Men man brukar säga bättre sent än aldrig. – Det passar inte här. – Nåväl, går det inte så går det inte. Men tack för bröd och salt. Av allt mitt hjärta. Jag är tacksam mot ödet för att det var ni som flyttade in i det hem som en gång varit mitt, att det uppmuntrade mig att besöka min gamla bostad, att jag hade turen att få en liten pratstund med er … – Sluta, vad är det ni säger, herregud! – Ja, jag avskyr själv stora ord. När jag tycker om en person vill jag gärna säga det, men när jag öppnar munnen förvandlas tungan till trä. Och när jag hör hur andra utan tvekan strör vackra ord omkring sig, hur de sprider ut sina känslor, känner jag mig generad över att människor inte skäms för att tala med sån lätthet. I såna fall klandrar jag inte den som ljuger, utan den som låter sig övertygas. Jag märkte inte ens hur de vackra orden kom ur min mun. Men i alla fall vill jag säga tack för att ni finns i denna värld, och trots att denna lägenhet tillhör staten är ni inte desto mindre härskarinna över dessa fyra väggar! Zejnep ville säga något, men Ajtore fick henne med en hand- rörelse att vara tyst. – Ni menar att jag pratar för mycket igen. Tänk inte på det, det är en bagatell. Jag vållar ingen större skada om jag någon gång i livet säger några uppriktigt menade ord till en människa. Tro mig, ni har gjort er förtjänt av dem. Vi kunde ha skilts utan ett ord, men vi kommer inte att träffas igen. Aldrig mera. Så jag bestämde mig … Jag tror inte att jag har sagt någonting överflödigt. Han ryckte på axlarna. Om vi tänker efter så visar det sig att på vår lott i detta liv har fallit betydligt mera bitterhet än sötma. Nåja, så är det bara, också detta är vårt öde! Ajtore reste sig med ett vemodigt småleende. – När jag var barn fanns det i byn en gammal man som hette Barachat. Zejnep var åter lugn och behärskad. Det var en fattiglapp, en trashank,

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62