ängslig, förberedd, som om jag skulle hoppa i kallt vatten, men det här är non- sens. Är det verkligen detta som män blir fulla av? – Åh, ja, verkligen! Och ett ordentligt rus blir det. Har ni inte sett hur det går till därute när de raglar fram? Ajtore ville visa hur berusade människor raglar, men resultatet blev mer naturalistiskt än han hade avsett: han snubblade över soffan och stångade nästan omkull värdinnan med huvudet, och om Zejnep inte hade huggit tag i hans ena axel skulle han ha fallit pladask. – Gud hjälpe oss, var försiktig! Ni ville bara visa hur fulla människor går, och ni slog nästan ihjäl er på kuppen! Ajtore reste sig med ett skratt: – Det är just sånt som händer! – Gud hjälpe dem, låt dem svaja, eller blåsa bort med vinden. Gjorde ni er illa? En påfyllning? – Självklart! Ajtore fyllde båda glasen. Skål för er igen! – Blir det inte för mycket? – Varför det? Det blir bara två gånger. – Det här är konstigt. – Vad är det som är så konstigt med det? – Vet ni … Ingen har någonsin skålat för mig. Det är nästan pinsamt … – Ingen någonsin? – Ingen. I dag var första gången. Ajtore såg noga på henne. De klingade i glasen igen. Zejnep tömde med lätthet sitt glas. – Det är en bra början. Ni klår mig med hästlängder. – Ska man dricka, så ska man. Hänger ni inte med? – Konstigt, sade Ajtore och ställde glaset på bordet. Det är som om jag alltid har känt er. Mer än så, det känns som om jag var hemma hos mig själv. – Ni är redan hemma! skrattade Zejnep. – Ja, det var mitt hem en gång. Ajtore tog ett djupt andetag. Jag måste gå. Annars kommer Jertay plötsligt att dyka upp igen, och det blir pinsamt. Han sa att om Aigul var här skulle han slita huvudet av henne. Nästa gång tar han kanske fel på person! – Är det inte konstigt? Människor möter människor och förstår varandra, och sen skiljs de och ser aldrig varandra igen. – Ja, sånt händer, sade Zejnep och började städa undan från bordet. I hennes rörelser och de hopdragna ögonbrynen anade Ajtore ett slags sorg, vemod, förtvivlan … Några minuter senare gick Ajtore ut i tamburen och började sätta på sig ytterkläderna. Zejnep räckte honom rock och hatt,

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62