och återigen noterade han hennes nästan omärkliga uttryck för smärta … Med varje rörelse, med hennes sätt att räcka fram de olika persedlarna till honom, med hon borstade bort osynliga fläckar och damm från hans hatt, syntes Zejnep omärkligt vilja förlänga ögonblicket, skjuta fram avskedets oåterkallelighet, och han insåg plötsligt med ett sting i hjärtat att mitt i denna bullrande stad, mitt bland skränande barn och med stadsbornas sjudande, stressiga liv alldeles inpå sig, skulle hon vara ensam, utan någon enda person som kunde lyssna, reagera, dela hennes tankar … Även han själv smittades av samma outhärdliga vemod och tungsinne. Och han erinrade sig några ord som en tidigt bortgången vän hade yttrat, som gav en antydan om förnimmelsen hos den som aldrig haft tid att förstå vad livet innebar, och som bara hunnit skrapa på livets yta. Hur var det han sade? Jo … Varje kvinna är en oupptäckt planet, en evigt svårmodig planet … Forskare i världen kan en dag upptäcka och förklara allt, men det kommer för den sakens skulle inte att bli lättare att leva, för inget av alla genier kommer någonsin att kunna lösa den gåta som döljer sig hos den enklaste kvinna. Kvinnans själ är alltid sårad. Därför att hon är född att vara ren och öm, och livet är fyllt av smuts och dy … Det finns ingen kraft på jorden som förmår skydda och bevara en kvinnas renhet, den man är ännu inte född som kan leva vid sidan av en kvinna utan att solka hennes renhet. Det finns inga dåliga kvinnor, vi gör dem sådana. När Aralsjön började dö ändrade vissa fiskar färg och kroppsform och började leva i bottenslammet för att fly undan saltet, enbart för att överleva! Och vi själva är som ett krympande hav av saltvatten, har själva förgrovat kvinnans ömtåliga väsen. Vi bär en evig skuld till deras försvinnande ömhet och renhet. Hur svårt är det inte att lära sig en sådan enkel sak som att förstå en annan persons inre! Men också den som lär sig förstå är maktlös, kommer aldrig att övervinna sin egen hjälplöshet, en brännande smärta fräter hjärtat till stoft. Försjunken i dessa tankar kände Ajtore tomheten inom sig. Ja, tanken är oändlig, hade någon sagt, det finns ingen början, det finns inget slut! Ingen kan ständigt skåda in i människans väsen, för hon är en avgrund, hon går inte att förstå, du

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62