kan aldrig nå botten eller brädden, allt vi kan förstå är att det inte finns någon lycklig person i världen och aldrig kommer att finnas. Man får inte låta känslorna löpa vilt. För att leva fordras fasthet! – Nå, håll er nu frisk och kry, sade Ajtore och ansträngde sig att inte förråda sina känslor. Vi har mötts och bekantat oss, talat med varandra, och det är dags att ta adjö. Stort tack för bröd och salt och för er uppriktiga gästfrihet! Ska vi ta i hand, eller har vårt möte varit alltför kort för det? – Jag vet inte … ni vet bäst, svarade Zejnep och slog ned blicken. – Nåja, om dagens möte blev för kort för ett handslag, låt oss låna lite från kommande möten. Ajtore hade befriat sig från förlamningen från sina sista tankar och betraktade henne öppet och lugnt. Zejnep höll generat fram sin hand, som om hon var på väg att göra någonting skamligt. Såväl Zejnep som Ajtore kunde känna värmen i detta handslag … – Adjö, sade Zejnep och befriade hastigt sin hand ur hans fasta grepp. Lycklig resa! Håll er frisk och stark, vart ni än kommer… Sänd en hälsning till hela er familj från ert gamla hem. – Absolut. Åh, jag ska beskriva alltsammans för dem som ett poem! Ajtore såg sig om i korridoren som om han ville ta avsked av den, och var redan på väg ut genom dörren när Zejnep plötsligt frågade: – Ni har inte berättat något om den där stången. Hon visade med handen, Ajtore vände sig hastigt mot Zejnep. – Åh, det är en lång historia, sade han och skrattade hjärtligt. För att berätta alltsammans måste jag ta ett senare flyg. För att göra en lång historia kort ville min fru hänga sig i den av svartsjuka. – Herregud! Kan det vara möjligt att ni har ett sånt förflutet? – Åh! Det finns mer än så! – Och jag som trodde att ni inte var sån, jag började till och med tycka om er, och så visar det sig att ni är en kvinnokarl?! – Nåja … inte direkt. Vi har ju till exempel suttit här länge och pratat, och jag har tagit mig ett par glas tillsammans med er. Om min fru hade varit i livet skulle hon absolut ha beslutat sig för att hänga sig. Skulle ni ha godtagit det? – Gud förbjude!

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62