På grund av den här kvällen?! – Ni ser själv! Och den historien liknade den här. Jag var på väg hem från arbetet en dag och såg en kvinna som satt vid vägkanten med ett barn i famnen och grät bittert. Jag frågade vad som hade hänt. En trevlig rysk kvinna i trettioårsåldern. Hon var hemmafru, tog bara hand om barnen, hennes man försörjde familjen. Hon hade litat på honom och sett upp till honom som en gud, och en dag lämnade han henne med tre barn. Det yngsta var bara fem månader, hon ammade fortfarande. Hon var desperat, på vippen att börja tigga sitt uppehälle. Och mitt i alltsammans hade hon fått telegram från Magadan: hennes mor var död. Ajtore såg hastigt på klockan och fortsatte: – Hon hade inga pengar till biljetten, och ingen att lämna bar- nen hos. Hon hade gått ut och satt sig vid vägen i ren desperation, totalt hjälplös. Jag gav henne pengar. Hon ville inte ta emot dem först, men jag insisterade. Jag sa att det var ett lån. Jag tog till och med ett kvitto för att inte förödmjuka henne. Och inga flygbiljetter hade hon. De kunde bara köpas på flygplatsen, det var två timmar till avgång. Och precis samtidigt som detta inträffade hade jag blivit kallad till Centralkommittén med anledning av en befordran. Jag blev alltså tvungen att välja: antingen lämna den olyckliga kvinnan ensam eller skjuta upp mitt besök på Centralkommittén. Jag valde det senare. Vi for till flygplatsen, jag svor och domderade, och fick till sist biljetterna och satte mor och barn på flyget. Sen gick jag hem till hennes lägenhet och gav hennes andra två barn mat. Och jag satt hos dem tills hon kom tillbaka. – Och sen då? – Hon kom tillbaka. Och grät av tacksamhet. – Och sen? – Ja sen … Någon måste ha berättat den här historien för min fru. Hon grät tårefloder. Det var då hon bestämde sig för att hänga sig, satte fast stången och började knyta ett rep. – Och vad hände med den ryska kvinnan? – Vasilisa hette hon. Jag hjälpte henne att få ett jobb. Hon var så tacksam mot mig att hon lovade att tända ett ljus i kyrkan. – Självklart … vad annars. Och hur slutade alltsamman? – Vi flyttade från stan … Efter den där händelsen med vår son. – Och … kontaktade ni den

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62