TRANSITPASSAGERAREN

Min äldsta grabb har bytt ut sitt tidigare namn Charles mot vårt kazakiska Sharip, och flickan heter inte längre Eleanor, utan Elegy. Jag för- söker tala kazakiska med dem. De kommer att skriva brev till sin farmor på kazakiska … Zejnep satte sig i soffan och brast i gråt. Jertay fnyste, förstod inte hennes tårar. – Mamma, jag skrev till honom i förrgår. Jag skrev att du har förlåtit oss för länge sen och är glad att de flyttar hem. Jag ljög lite, men det är sant, eller hur? Mamma? – Ja, ja. Du skrev alldeles rätt, min vän … Högt upp ovanför huset passerade ett flygplan. Zejnep lyfte på huvudet. Himlen var hög och klar. – Adjö! sade hon, hennes läppar rörde sig lätt. – Vadå? Vem säger du adjö till? Jertay såg på henne, skrämd. Zejnep hade äntligen fått ro i sinnet, hon kände sig på något sätt bättre till mods och viftade bort alltsammans: – Ingen särskild … Jag föll i tankar, sade hon och reste sig beslutsamt från sin plats. Får inte livet också er barn att tänka till ibland? Jertay förstod inte. Han bara kände att hans mammas hjärta var lite oroligt, och för att lugna henne lade han försiktigt armen om hennes axlar. 1985

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62