benen av sig! De kunde gott ha ringt en gång åtminstone. Vänligt grumsande öppnade hon dörren. – Var har ni hållit hus? Var så goda och … Zejnep avslutade inte meningen och stod stum, som om hon förlorat talförmågan. I dör- röppningen stod en helt främmande man i sextioårsåldern, drypande våt. Vattnet rann från hattbrättet. Zejnep stirrade tyst på främlingen, ur stånd att säga ett endaste ord. – Vem … söker ni någon? frågade hon något skrämd och därför en aning skarp i tonen. – Jag vet inte hur jag … Främlingen försökte åstadkomma ett leende, men hans läppar blev bara till en grimas. – Det är alltså ni som bor här nu, sade han, utan att riktigt se direkt på Zejnep, utan snarare på dörrhandtaget och karmen, stoppningen, tröskeln, och strök sedan försiktigt med fingrarna över dörren. Mannens egendomliga beteende gjorde Zejnep ännu mer misstänksam. Hon drog åt sig dörren för säkerhets skull. Främlingen fingrade på dörrhandtaget och sade tyst: Jaså ni håller fortfarande? Hejsan…! Han verkade inte se Zejnep, trots att hon stod framför honom medan han samtalade vänligt med dörrhandtaget … Zejnep blev rädd och upprepad lite snävt: – Vem är ni? Vem söks? Främlingen vaknade upp och insåg äntligen var han befann sig och såg förvirrad på Zejnep. – Jag är … Jag är bara på genomresa … Mannen tog av sig hatten och skakade av vattnet. Jag tog en taxi från flygplatsen och kom hit … Jag har letat efter det här huset länge. Allting ser an- norlunda ut, så mycket har förändrats. Ja, livet står inte stilla. – Jag förstår inte, sade Zejnep med en nervös axelryckning. Vems hus letar ni efter? Mannen skakade av sin hatt igen och stänkte ned en del av väggen och grannarnas dörr. Zejnep fick också några droppar över sig. – Varför stänker ni på mig? Vem är ni? Och vad gör ni här? Vem söker ni? Zejnep gjorde en rörelse med handen och tänkte slå igen dör- ren. Främlingen log plötsligt vänligt och såg henne rätt i ögonen. – Jag ber så mycket om ursäkt för min klumpighet, sade han och tryckte ilsket ned den blöta hatten på huvudet, som om det var hattens fel att regnvattnet flög åt alla håll. – Jag bodde här en gång. Tiden flyger så fort … Det har gått tjugo år sen jag var i den här stan. En hel evighet! Med

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62