åldern brukar människor tänka mer på det förflutna än på framtiden. Framför oss har vi slutet, bakom oss – melankolin, sorgen. Jag hoppas att ni förlåter mig, för Guds skull, här kommer jag neddimpande från skyn rakt i huvudet på er och börjar prata en massa gallimatias … Ta den här detaljen – Han rörde åter vid dörrhandtaget och skrattade plötsligt: – Den har en egen historia, men självklart behöver ni inte höra den just nu, sade han och tittade försiktigt på Zejnep. Jag får intrycket att ni inte betraktar främlingar på samma sätt som stads- bor ofta gör. De ser alltid tjuvar överallt. Ni har ett vänligt ansikte. Det måste finnas barn i huset … Värmen i mannens röst, som var lugn och avspänd, dämpade Zejneps oro något, och hon slappnade av gradvis och betraktade främlingen uppmärksamt. – Det här är en något egendomlig situation, sade hon utan att veta vad hon skulle göra. Det verkar inte finnas någon anledning att bjuda er att stiga in, Jag känner er inte, men jag kan inte gärna stänga dörren rätt i ansiktet på er. Att stå på tröskeln så här är inte heller så lämpligt. Ni ser ut som om ni har badat med kläderna på. Ni får väl komma in, när ni nu har bott här en gång. Ni är kanske intresserad av att se lägenheten. Jag hoppas att ni inte har för vana att råna människor…! – Gud sig förbarme! Tack så mycket! utropade främlingen lättad. Jag tänkte be er om att få komma in, men jag vågade inte. Han steg över tröskeln och började omedelbart se sig omkring i lägenheten. Hans blick sökte sig bort i den mörka änden av korridoren. Han lade genast märke till en stång på väggen över klädhängaren och mumlade överraskad. – Jaså den där är fortfarande i livet, ser man på! – Ta av er skorna, ni är säkert blöt om fötterna. Ingen kommer att bära med sig den där apparaten. – Tack, tack, log den obetvinglige främlingen. Tusen tack. Han tog hastigt av sig rocken. Om ni låter mig titta vidare …, sade han och pekade. – Varsågod och titta, det är det ni kom hit för, sade Zejnep och satte fram ett par tofflor åt honom. Mannen hade stigit in med skorna på och såg förvirrad ut. – Åh, förlåt, jag glömde att ta av mig skorna. Han stannade på tröskeln,

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62