darrande. Först när Kablan tittade bort och sänkte huvudet, som om han skämdes, återvann jag äntligen fattningen. Tillsammans sprang vi efter fåren, som hade hunnit långt under tiden. Hela vägen hem tänkte jag igenom Kablans beteende i detalj och kom fram till att detta inte var en tillfällighet – var skulle han annars få utlopp för sin energi och styrka?.. När jag kom hem berättade jag vad jag sett för far, och han blev också övertygad när han hade tänkt efter en stund. Nästa dag när vi skulle ut med fåren tog far fram ett gammalt vargskinn och packade det hårt med halm. Och på kvällen ställde jag upp fågelskrämman ett stycke från huset. I skymningen gick vi i motsatt riktning tillsammans med Kablan. När vi gick nedför sluttningen blev fågelskrämman tydligt synlig, och far ropade: – Attack, Kablan! Attack! Hunden såg uppmärksamt i handens riktning. Till sist fick han syn på vargen, nackhåren reste sig och en skälvning gick igenom hans kropp. Vi hann inte blinka, så var Kablan redan iväg som en pil mot fienden, en sekund senare var kampen över. När vi kom fram var fågelskrämman förvandlad till kaffeved och halmtussar låg spridda överallt. Kablan, som ännu inte hade hämtat sig, stod mitt bland strån och trasor med blodsprängda ögon. Och ett tydligt missnöje syntes i det grinande ansiktet över att fienden gett upp så enkelt … – Kablan, Ka-ablan! Stilla! Plats! ropade jag och klappade hunden på ryggen. Det verkade som om han enbart väntade på att vi skulle ge oss in i striden, med raseri kastade han sig över de ömkliga resterna av fienden. Vi hade fullt sjå med att lugna den uppretade hunden. Först när far hade samlat alla resterna i en säck kunde Kablan lugna sig och följa med oss. Kablan sov inte en blund den natten. Det vänliga gläfsandet i hans röst hade försvunnit, och morrande hotfulla bastoner sändes ut till alla okända fiender. En dag blev Kablan och jag djupt förtörnade på varandra. Det var mitt i vintern. Grå låga moln spred vassa korn av snö och gav en antydan om annalkande storm. Vid den här tiden var det för det mesta ljumt i luften, fett ville inte stelna ens. Vinterkläderna blev fuktiga av svett, pälsmössan kändes snabbt våt och kramsnön lockade till lek – snöbollskrig, rulla runt i snön och bara skratta. Men just den här dan var

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21