KABLAN

efter den själv. Och jag då? Jag hade inte sovit på dagar och nätter i väntan på det som skulle komma. Gjort mig i ordning. Gjort mig fin i håret! Och så nu detta – jag måste ge mig ut ensam med fåren! Oavsett vad jag sade, hur jag försäkrade – jag kunde ju ta med mig tobaken tillbaka. Far lyssnade inte. Vad begrep jag mig på kvaliteten på nasvajtobak? Och det var inget som jag kunde göra något åt. Smaken är delad. Det var bara att tiga och ta emot. Jag tog av mig mina kläder och kastade dem i ett mörkt hörn för gott, och struntade med avsikt i frukosten, och drev ut fåren på betet ännu mer förorättad. Och jag tog inte hästen, utan gick till fots och tog bara med mig en krokig käpp. Jag vankar efter fåren, hör bara det entoniga ljudet av mina egna steg, och allting kokar inne i mig. Och plötsligt träffas jag i ryggen av en stöt, så oväntad att hjärtat stannar i kroppen och flyger ut i tomma intet. Och jag själv kastas raklång i snön, och i fallet vänder jag mig om och ser Kablans glittrande ögon. Detta var då ett jäkla tillfälle att leka, vill jag skrika åt honom. Hur kunde han komma ikapp mig så? Jag hinner knappt komma upp på alla fyra förrän Kablan kastar sig mot mig och välter omkull mig i snön på nytt. Han springer runt mig, ruskar på sitt stora huvud med tungan hängande utanför och samlar sig till nästa anfall. Stopp, det räcker! Sluta! Bort med dig! skriker jag åt honom som en vansinnig. Han lyssnar inte, vill inte ens lyssna på mig. Så snart jag börjar resa mig upp kommer han störtande som en rasande tonåring och slår omkull mig i snön igen. Jag flämtar av ilska och förlägenhet, jag har fullt av snö under tröjan och börjar redan skaka av kölden, det är ju trots allt inte sommar. Och Kablan går ett stycke åt sidan och sätter sig att vänta på rätt ögonblick för nästa attack: så snart jag kommer på benen blir jag omkullslagen igen … Fåren är redan långt borta. – Stopp, Kablan, är du inte klok?! Nu räcker det! Sitt! I förhoppning om att han ska lyda reser jag mig upp och tar stöd med händerna. Och i nästa sekund kommer han störtande som en galen

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21