ögon var fortfarande heta, fortfarande drivna av raseri. Vems blod det var som täckte ena sidan och redan hade torkat in, kunde jag inte avgöra. Först nu kom jag att tänka på varginnan. Men spåret var långt borta. Jag gick hem och kom tillbaka med vagnen. Jag lastade på den döda vargen och nu märkte jag hur utmattad Kablan var – han vacklade. Jag blev tvungen att låta honom åka. Men närheten till den döda fienden lämnade inte hunden någon ro, jag blev tvungen att täcka över den med en filt. Jag viskade smeksamma ord till hunden. Genom den vaksamma spänningen i Kablans ögon fångade jag ett välbekant leende. Och det fanns nu inte ett spår av morgonens raseri, tillgivenheten och förtroendet som jag känt sedan barndomen stod att läsa i blicken som vändes mot mig. Just då skämdes jag för det löjliga slaget med käppen. Vad hade Kablan gjort för fel? På gott humör ville han i leken dela med sig av sin glädje och styrka. Hur skulle han kunna känna till min besvikelse inför fars orättvisa beslut?.. Jag lovade mig själv att aldrig låta min ilska gå ut över någon annan. Vi körde fram till huset. Jag kallade på Kablan, som hade lugnat sig under färden och nu låg stilla på vagnen. – Hallå, Kablan, sover du? Väntar du på en särskild belöning? Hoppa ner nu! Jag kramade om min hjälte. Mina känslor var fortfarande i uppror vid minnet av den nyss utkämpade striden. Först nu, när Kablan motvilligt reste sig upp, märkte jag hur illa hans högra sida hade skadats, fläkts upp som om en kniv hade drivits tvärs igenom den, och det blödde kraftigt från såret. Jag ropade till mor, som bara slog ut med armarna när hon fick se såret och den döda vargen. Hon skyndade sig att bränna ett stycke kamelfilt och strö på hundens sår. Såret tog Kablan en månad att läka. Det var hans eget fel, då han ständigt slickade sin sida. Men han visade sig vara en rastlös patient, den första natten ville han inte ligga still en minut. Då bestämde vi oss för att kedja honom, men det gjorde inte heller någon nytta – hans kärlek till friheten gick inte att förena med kedjan, han ryckte och slet i den för att göra sig fri, och såret gick upp och började blöda igen. Jag blev tvungen att lossa kedjan och
Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21