släppa honom fri. Mor tvättade Kablans sår flera gånger för att det inte skulle vara sig. Ryktet om segern över vargarna spred sig snabbt i trakten. Många började uppkalla sina nya valpar efter Kablan, och fars snarstuckne vän Bekter upprepade återigen sin begäran om Kablan som kalma, men far ville inte ens höra på det örat. Deras vänskap var därmed ett avslutat kapitel. Följande vår, så snart jorden vaknade, hade vi bestämt oss för att byta från vår gamla betesmark dit vi hade drivit hjorden i tre år. Den här gången flyttade vi till Bakanasravinen. Det var en välsignad plats, eftertraktad av alla boskapsdrivare i trakten: det rika vattnet gav gott gräs. Och även om inte en droppe regn faller i Karatau under torrperioden finns det tillräckligt med vatten som samlats under vintern och våren för att räcka till nästa snö. Ja, och marken här var den allra bördigaste; om denna typ av land brukade man säga att om man drar i ett grässtrå här så får man upp en höstack. Naturligtvis kunde denna plats inte delas av alla och var därför ständig orsak till tvister. Men genom byrådets beslut hade det bli- vit vår tur att beta i ravinen detta år under den spädaste perioden, när aprilregnen redan har sköljt jorden och vattnat gräset, och majbaggarna just börjat sin flykt i solen. Gräsen växte snart så höga att en sittande man inte syntes i dem. Enstaka måsar flög över den lilla men klara vattenspegeln. Av en besynnerlig slump visade sig Bekters hjord efter oss på andra sidan sjön. Missförstånd och dolda stridigheter delade upp oss på varsin sida av sjön, som blev en oframkomlig gräns för våra familjer. Men ovänliga människor påverkar inte hundarna på minsta sätt: Kablan, som vuxit upp i ett främmande koppel, nosade sig samman med gamla bekanta och kom snabbt ihop med dem igen. Och ändå – efter flytten till den nya platsen var Kablan sig inte lik. Såväl på betet med fåren som vid jurtans tröskel låg han länge stilla och sorgsen med huvudet vilande på sina utsträckta tassar. Han var märkbart tunnare, pälsen hängde i testar på hans insjunkna sidor. Vi var rädda att han kunde vara sjuk, men från tid till annan kunde han ge sig hän åt ett slags rastlös glädje, och då kunde hans lekfullhet bli påträngande. Jag fäste fars uppmärksamhet på Kablans beteende, men han hade ingen förklaring. Och

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21