snart, liksom förr, började Kablan försvinna om nätterna. Och som tidigare i hans övergångsålder lyssnade vi till nattens sorlande ljud medan vi väntade på hunden. När jag tidigt en morgon kom ut på gården stod Kablan nästan vid dörren. Det var inte klart om han ville gå in, eller om han tänkte vända om och övervinna sin uppenbara önskan att korsa tröskeln. Jag kände bara hans önskan att vara tillsammans med oss, men denna olycksaliga tröskel var ett smärtsamt minne som blockerade vägen. Jag insåg detta och försökte trösta hunden med min röst: Kablantjik, var har du varit, säg?.. Kablan var våt om magen – det var tydligt att han hade varit långt borta. När han såg mig sprang han till tältet där vi lagrat salt och spannmål och kom strax tillbaka. Jag kunde inte tro mina ögon: han bar min gamla pälsmössa i munnen. Min mössa, som blivit kvarglömd på den förra platsen när vi flyttade. Kablan stod där stolt, med leende ögon som förr, som om han kände min förvåning och glädje. Han kunde faktiskt känna sinnesstämningen hos sin förare. Jag tog emot min gamla mössa från honom som en gåva. – Du är så duktig, du är min egen bästa hund. Jag strök hans panna och kliade honom bakom öronen. Jag satte på mig hatten. – Nå, passar den? Han såg på mig godmodigt och tittade bort. Visste han att den här hatten var min? Och kunde han vara så glad för att det var just han som hade hittat det som jag hade förlorat? Dessa frågor dröjde kvar hos mig när Kablan, efter att ha fattat sitt beslut, sprang efter fåren med en pojkes lätthet och glädje efter ett väl utfört arbete. I fortsättningen visste vi vart Kablan tog vägen om nätterna. – Så hundar kan alltså också känna hemlängtan? frågade jag far. – Det verkar så. – Konstigt … Tänk att hundar kan ha sådana känslor … näs- tan som människor! – Jo, det är nog så … – Människan dras till sin barndoms bygder, och hunden dras till den plats där den fått mat. Det talesättet kan vara giltigt för andra hundar, men Kablan var annorlunda. Allt levande vänjer sig förr eller senare vid omständigheterna, och Kablan var nu här, på en ny plats, och vi var här och vi hade ett arbete att sköta. Ett stycke i taget vande han sig vid den

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21