nya betesmarken, och trots fiendskapen mellan människorna, gjorde vänskapen med hans lurviga grannar Kablans liv fullt av händelser och uppgifter. Trots all sin styrka och grymhet i kampen mot vargarna förblev han en tillgiven hund och fortsatte uppenbarligen att betrakta Bekters jurta som sitt andra hem och besökte den ibland när han var fri från sysslor. Mer än en månad hade gått på den nya betesmarken, när Kablan plötsligt, inför våra ögon, förändrades dramatiskt. Bekymren kom plötsligt och obegripligt: han som ena dagen varit en frisk och glad ung hund blev nästa dag kraftlös, ögonen blev matta och sidorna sjönk in kraftigt. Han började gå ostadigt, blev andfådd när det var dags att leda hjorden. Herregud, vad var det för fel med honom?.. Som en vekling … ett litet barn! Far var bedrövad och arg när han såg på Kablan. – Kablan, käre vän, hur är det fatt? Säg, vad är det för fel på dig?.. Jag gick fram till honom. Men Kablan var tyst. Han vände bara huvudet åt sidan med ett svagt gnällande. Far och jag såg oroligt på varandra. Kablan hade aldrig gnällt för någonting så länge vi kunde minnas. – Herregud, någonting är fel med honom, sade far, och hans ansikte mulnade. Kablan, har du ont? Svara mig, låt mig få veta, vännen min … Far strök honom över pannan, kliade honom bakom örat, men hunden svarade inte på smekningarna, flyttade rentav huvudet bort från handen. Kablan blev sämre för varje dag. Han vägrade att äta. Vi lagade ingen särskild mat åt hunden: maten kom från en gemensam kittel. Ingen kunde påstå att han var krävande, men ibland, om det inte var tillräckligt med salt eller något, kunde han lyfta huvudet från skålen och titta på oss förebrående: Hörni, det här är ingen mat för en hund! Sådan var han, och hans muskulösa sidor och aptiten vittnade om god hälsa. Så slutade han helt att bry sig om maten, fastän vi gav honom de bästa bitarna. Förtvivlan rådde, ingen vågade säga tanken högt – höll han på att dö för oss? Under dessa oroliga dagar byggde vi en liten hydda och band Kablan där, så att han inte skulle gå ut och bli liggande i solen. När jag kom med maten skar det i hjärtat att se hur Kablan hade magrat till oigenkännlighet. En sådan praktfull hund bara för några dagar sedan, Kablan! Han hostade som

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21