Och även om det var tydligt att denna kränkande behandling inte berörde hans själ såg valpen misstroget och förvirrat på min far i flera dagar: det var tydligt att smärtan från de läkande såren påverkade honom. Och ändå hade hans kärlek till oss redan blivit väckt och slagit rot inom honom, och inte ens denna oförklarliga grymhet hos hans herre, i någon mån mildrad av ömhetsbetygelser, kunde rubba den. På en gång försvann dock lekfullheten och hans oskyldiga val- piga upptåg. Han fann inget nöje längre i att jaga efter ett papper som flög i vinden. Han tog inte längre någon notis om de lustiga, runda lammen, som hade gjort honom så förvånad från början, som om de hade blivit utrustade med ben särskilt för att leka med honom, Kablan. Det var ju alldeles nyss som han som litet valpknyte med försiktig nyfikenhet gjorde sig till vän med katten! Som han plötsligt upptäckte vår gula katt, och Kablan förvandlades till en lustig cirkushäst som lyfte sina tassar lika högt i noggrann marsch, och knyckte lika stolt på nacken. Och i valpens ögon syntes vänlighet och skojfriskhet, och ett barnsligt smil lurade i blicken. Jo då! Kablan kunde skratta! När jag återvände hem efter att ha varit borta någonstans kunde jag fånga ett leende i ögonen hos Kablan när han kom springande emot mig. Ett lyckligt leende. Där ligger han med sina mjuka öron nästan hängande för ögonen – vad är det han funderar på? Och ropar du till honom nu: Kablan! – så vänder han sig om på en sekund och ser på dig och skrattet yr som gnistor i hans ögon. Han skrattar … Fast numera verkade det som många saker inte längre intresse- rade honom alls. Som förr rullar lammen som runda bollar, eller en killing kommer skuttande, eller till och med en katt som glider graciöst nära – det var som om ingenting längre existerade runt om honom, han var upptagen av sina egna tankar, okända för alla. Så han låg där orörlig med huvudet vilande på tassarna, bara ögonen fästes ibland på någonting i hans närhet, uppmärksamt och allvarligt. På dessa ögon, så fort de hade öppnats, visste vi att det skulle bli en klok hund. De ägde trygghet. När vår gamla hund året förut slets i stycken av vargarna lovade min fars närmaste svåger att ge oss sin bästa valp så snart tiken hade
Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21