sed vill jag nu be dig om en kalma, en vängåva. Vi har ju varit nära vänner i många år, och jag har aldrig bett dig om någonting, och inte heller du, så jag ber dig respektera detta. Far såg avvaktande på honom. Och Becker fortsatte utan att lyfta blicken från bordet och munnen förvreds av själva ansträngningen att forma orden: – Min begäran är Kablan. Jag ska inte visa mig njugg i gengäld, du kan be om min häst eller min kamel, och båda mina hundar kan följa med i bytet. Det är inte ofta jag ber om något, jag tänker att grannar emellan kan du inte vägra mig detta, väl …? En obehaglig tystnad sänkte sig runt bordet. I ögonvrån kunde jag se min far. Hans annars släta, brunbrända ansikte hade bleknat, och hans blick var slocknad och fäst vid teskålen, som om den studerade någonting intressant där. Tystnaden var tryckande och kändes oartig. Med stor ansträngning tog han till orda och valde noga sina ord: – Begär inte av en sann vän det som han håller kärt – så har man sagt i alla tider, Bekter. Det finns andra prov på vänskap … Du kan be om vad du vill, det gör mig inget. Men icke Kablan. Jag erkänner att jag var beredd på detta, och jag finner din begäran omild. Det brukar sägas att vänners sämja ibland kan hänga på en nypa tobak, men ta inte illa upp, min vän, jag kan inte. Det berättas ju att Gud själv skapade hunden till att inte lyda två herrar. Hur vill du nu dela den? Ta inte illa upp, jag måste göra dig besviken genom att säga nej. Jag jublade inom mig lika mycket som jag hade oroats i början. Bekter reste sig i svartaste kränkthet: – En väns kärlek får du tusenfalt igen. Och du föredrog en hund, som kan köpas för tio rubel … Så sälj den! Han smällde igen dörren och brydde sig inte om att lyssna till fars ursäkter. Huset blev tyst igen. – Nåja, sade far slutligen. Goda vänskapsband kan inte köpas för en hund … Jag kände innebörden av de sista orden. Under de senaste elva åren hade hans och Bekters hjordar betat sida vid sida och strövat tillsammans. Våra vinterläger och sommarbeten hade alltid legat intill varandra. Alla kände till detta drag hos Bekter: begäret efter ett vackert föremål väcktes lätt

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21