särskilt vacker de första minuterna och hästens steg är praktfullt! Ja, och det ska sägas: under dagen har hingsten fått vila, fått foder och vatten i rättan tid! Med lust, passion och med särskild lätthet drar han släden och körkarlen, snön virvlar med silverstänk på ömse sidor vägen! Hovarna följer lätt i redan upptrampade spår, följer samma väg, och släden följer, buren med en lätthet som om den inte färdats genom snö utan glidit på ett oljat plan – ett blixtsnabbt, ljudlöst glid som trollbinder ögat! Vit rök böljar ur hästens näsborrar och förflyktigas hastigt i den fros- tiga luften … Byn breder ut sig i en perfekt cirkel, som om den hade blivit byggd under en jättelik jurta som sedan lyfts åt sidan och lämnat husen kvar i snön. Ur sneda låga skorstenar stiger blå rök rakt mot himlen, utan minsta avvikelse åt sidan – och varje blåaktig pelare döljer för ett ögonblick släden för betraktaren, tills den dyker upp igen vid nästa hus och tills nästa blåa rök döljer den igen … Och ändå jagade just denna bild, trots all sin skönhet, först skräck i folket. Det var inte släden som knarrade och gnällde natten lång i snön på sin färd runt byn, eller snön som yrde hela natten runt medarna – nej, varken släden eller hästen som frustade i nattens kyla; det kusliga var mannen själv som styrde släden, och inte blott han själv, men allt som hängde samman med hans liv, med hans sinnelag, och med denna säregna plikt. En aldrig tidigare skådad eller upplevd händelse var detta nattliga skådespel som utspelades inför bybornas ögon. Och själva insikten om att någon, varje natt då alla sov, färdades outtröttligt runt vår by, döm själv, kunde sätta skräck i vem som helst; människorna undrade om hemska saker ägde rum på natten, om onda gärningar blev till i det fördolda, som varken människa eller natur förmådde skydda sig emot, och många vaknade i rena skräcken. De gamla och kloka försökte rentav komma samman och tala förstånd med Demesin: Håll upp med dina tjänster – du skrämmer livet ur våra barn … Men även om man talade om detta varje dag, och det bestämdes att man skulle samlas till beslut i saken och kalla Demesin, så fanns det ingen som tordes gå till Demesin och bjuda in honom. Under tiden fortsatte Demesin att åka runt byn flera gånger varje natt.

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22