grep Demesin trots allt fem tjuvar, som han i tysthet överlämnade direkt till kolchosordföranden och aktivisterna. Fyra av dem flydde visserligen, men lämnade stöldgodset kvar – stulen boskap och flera säckar vete. Nu hade Demesins tillfälliga tjänstgöring redan blivit en angelägenhet för hela kolchosen, och vid aktivisternas följande sammanträde fattades till och med ett beslut med följande innebörd: precis som alla övriga kuskar och körkarlar fick Demesin tillstånd att byta hästar, att reparera släden i kolchosens egen verkstad, att utnyttja foder ur näringsfonden en gång i månaden, och för egen del erhålla fem kilo vete i månaden. – Det skulle inte heller vara fel att skriva ut arbetsdagar för honom, föreslog den unga söta och rundnätta aktivisten som hade varit så ivrig att skicka iväg Demesin vid dennes första besök hos ordföranden. Nu såg hon hur belåten Ormantaj var med nattpatrulleringen, varför hon tog upp frågan om arbetsdagar för att ytterligare bättra på hans humör. Ormantaj funderade. – Finns det någon lag om detta? frågade han, medan han petade ned sin tomma vänsterärm i fickan. – Nej, men det kan vi väl hitta på en? svarade den unga kvinnan med ett leende. Den unga aktivistens anmärkning och leende tycktes viska till honom: Ligger inte allting i era händer redan? Och ordföranden, som inte utan vidare ville erkänna att inte alla nycklar i världen låg i hans händer och därmed erkänna sin hjälplöshet, rynkade pannan för att se tillräckligt betydande ut och sade förstrött: – Vi får se … Två dagar senare hade han beslutat att bevilja Demesin arbetsdagar för hans arbete. – Vi borde verkligen ta reda på hans efternamn och framföra en officiell gratulation, så att han känner sig uppmuntrad, påpe- kade ordföranden. Men det fanns inte en levande själ i byn som kände till Demesins fullständiga namn. Men ordföranden vägrade ge upp inför denna komplikation. Den enda utvägen var att fråga honom själv. Vem skulle våga? Alla vägrade, till och med pojkarna som hade brukat umgås med honom tidigare. Inga löften hjälpte. Gamlingarna blev nästan förolämpade och låtsades som om de ingenting hörde. Aktivisterna löste till sist problemet: med milt våld överläts uppgiften på den rundnätta och söta unga aktivisten, eftersom det var hon som hade kommit med förslaget att utanordna arbetsdagar åt Demesin. Sålunda gjordes en anteckning i protokollet att hon utsetts till officiell representant för kolchosen. Med det muntliga tillägget att det vore lämpligt att

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22