häst … Utan ett ord ryckte Demesin geväret från axeln och avlossade ett skott över kvinnans huvud. Hon föll raklång på marken och låg där orörlig utan att andas. Först när Demesin tog tag i henne som en potatissäck och drog henne bort från hästen återfick hon medvetandet. Hon kämpade emot de starka händerna och skrek desperat: – Kamr… Vad är det här? Jag är en gift kvinna … min man kämpar vid fronten! Du kommer att ställas till svars för det här inför domstolen!.. Demesin släpade iväg henne till släden, ställde ned henne på fötterna, och lade en ände av tygeln kring hästens ben så att den bara kunde förflytta sig med sparvsteg. Han hoppade upp i släden och gjorde sig redo att ge sig av. – Kamrat … kajnaga … jag då? stammade den unga kvinnan, livrädd för det osäkra öde som väntade henne. – Du står kvar där tills de kommer och hämtar dig. Om de inte kommer så väntar du bara till det blir ljust… rör dig inte. Om du rör dig så skjuter jag dig. Blicken ur Demesins ögonhålor var dödligt kall, och den stackars kvinnan hyste inget tvivel om att han faktiskt skulle skjuta henne om något hände … – Herregud … Vad hade jag här att göra? snyftade hon. Min Gud, jag är kommen till dödsens pi-i-ina … Demesin for iväg. Mörkret slukade honom på ett ögonblick, och snart upphörde medarnas gnissel att höras. Fullmäktig medlem av aktivisterna – en tom fras för denne olycksalige galning! Och här står hon ensam på stäppen. Allt som hördes var ljuden från den tjudrade hästen bredvid henne när den flyttade tyngden av sin orörliga kropp från det ena benet till det andra. Hennes första tanke, så snart Demesin var borta, var att lossa tygeln från hästen och ge sig av därifrån. Nog skulle hon hinna hem långt innan den där galningen var tillbaka?! Hem, ljuva hem … Det verkade just nu som ett ouppnåeligt paradis … Alldeles nära … Men … nej, hon vågade inte ens röra sig ur fläcken. Demesin, han är precis som han är, försök bara räkna ut vad han ska få för idéer i huvudet! Han kan komma till kontoret i morgon och mitt framför ögonen på alla aktivisterna fyra av en salva i skallen på henne. Man kunde vänta sig vad som helst. Nej, det är bäst att vänta – vad

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22