knappt ens själv hur skriket steg upp inom henne: antingen hade skräcken drivit henne dithän, eller också var det kölden … Eller kanske ändå, tänkte hon för sig själv, och hon värmdes inombords av sin beslutsamhet, är det modet som äntligen har vaknat i mig … Naturen skänker alla mod! Bara nu … Och nästan rätt i örat på henne skallade Demesins dånande stämma, just återkommen från sin sista runda: – Hallå där! Var kom du ifrån? Va?! Den unga kvinnan rös till och glömde på en sekund modet som naturen skulle försett henne med. – Vem är du? ropade Demesin och hoppade ur släden alldeles intill henne. – Hustru till en Röda armésoldat – Orynsha! Medlem av kolchosens aktivister! Jag är ingen tjuv, om du trodde det…! Hon fick bråttom, som om hon var ängslig att försumma detta oväntade tillfälle att äntligen förklara för galningen vem hon var och varför hon var här. – Vad gör du här? – Jag ville be om ditt efternamn … – Vadå? Först när hon stängde munnen insåg Orynsha att det var fel tillfälle att förklara anledningen till att hon kommit. Men det som sägs är sagt. Nu fick hon vänta och se hur det hela skulle sluta. Demesin spände ögonen i henne som om han ville övertyga sig själv om att detta verkligen var en kvinna från byn … Jag är inte någon pasjist, ville hon skrika. Jag talar ju kazakiska! I mörkret verkade han inte kunna se detta, och strök eld på en tändsticka. Herregud! Orynsha stönade nästan, ängslig för nya överraskningar. – Åh, jag har sett dig! sade han. Men när – var det i går eller i dag? – I dag! skrek hon och anade skiftningen i Demesins humör. – Nej! dundrade basrösten. I går! – Du får bestämma … i går, i går … stammade Orynsha utan att ha en aning om vilken riktning den vilde bevakarens tankar skulle ta. – Just det! Jag såg dig i går. Var är din häst? – Där står hon … Orynsha viftade med sin stelfrusna hand mot djuret, som nätt och jämnt var synligt i mörkret. – Det stämmer. Ge dig iväg! Åh, denna lycka som befrielsens ögonblick kan skänka en människa! Orynsha hade aldrig insett detta lika tydligt som nu. I denna stund kunde hon inte minnas någonting – varken kriget som rasade någonstans långt borta, eller sin ensamma

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22