som aldrig ens hade förunnats en gnutta kalkslam och som i mörkret förvandlades till ett skrämmande spökhus som folket inte gick nära, dess dunkla dysterhet skrämde bort barnen även på dagen. Och trots att det var omöjligt att urskilja på natten, flöt det plötsligt upp ibland inför allas ögon. Det var som en hägring … Efter vad som berättades av byns gamlingar, som lägger märke till allt som sker, hade en totalt främmande ung man slagit sig ned i byn i början av trettiotalet … Han skulle ha kommit från Saryarka, eller möjligen Karakalpakstan. Tiderna var osäkra, det var många som drog runt och letade efter en fristad, och vem brydde sig om att ta reda på var de kom ifrån? De fick stanna så länge de behövde och sköta sig själva … Vid den tiden kan han ha varit femton eller sexton, nästan en vuxen man, och han tänkte och resonerade förnuftigt för sin ålder. En underlig vana hade han som folk fäste sig vid: emellanåt försvann han och var borta, och lika plötsligt var han tillbaka igen. Detta hände varje vecka. Tiden gick och Demesin förändrades nästan inför våra ögon: det fanns något som inte gav honom ro, han hade alltid bråttom iväg någonstans, alltid försjunken i sina tankar, allvarlig, alltmer inbunden. Det blev i längden ohållbart att inte ha en aning om orsaken till hans tillstånd, men till svar på byfolkets frågor mumlade han bara någonting otydligt och blev ännu mer inbunden. Folket i byn var förbryllade över pojkens uppträdande, och de satte en förföljare på honom en gång för att se vad den vilsekomne hade för sig. En vecka senare kom denne tillbaka och berättade: Han gjorde inget speciellt. På fredagen besökte han den gamla begravningsplatsen i Especae, och satt länge vid en grav. En helt nygrävd grav. Han hade inte gett sig iväg någon annanstans, och det fanns inget annat som var konstigt, och det var uppenbart att det inte fanns något att frukta från honom … Den gamla begravningsplatsen och den nygrävda graven drog honom till sig, som om den lagt en sorgeplikt inte bara på Demesins minne utan på hela hans liv. Detta var anledningen till att han bosatte sig i byn. På vägen hade döden ryckt bort både hans far och hans mor; den unge mannen tvingades först gräva en tillfällig grav åt de båda. Den oväntade förlusten och begravningen fick

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22