kunde veta vad det här oväntade besöket bar i sitt sköte? – Vad … vad hade ni på hjärtat, kamrat D-Demesinov? Han märkte knappast att besökarens namn blev ett efternamn. Demesin stirrade på honom och såg ut som om han tänkte slå honom till marken med ett ögonkast. – Jag är ingen kamrat … Jag är Demesin! kom det som ett morrande. – Javisst … Demesin … ursäkta! Vad är det du vill? – Skicka mig till fronten! Jag ska förinta alla pasjisterna – varenda en! – N-nej … det kan du inte …, du kan inte resa härifrån! Ordföranden hade efter hand återvunnit fattningen. – Varför inte det? – Precis som jag säger. Du får inte. – Då undrar jag varför? Vid de sista orden mörknade Demesins blick och ögonen sjönk in i sina hålor och musklerna i kindbenen arbetade intensivt. Kvinnorna vajade som vasstrån i stormen och alltefter tonen i Demesins röst böjde de sig åt den ena eller andra sidan. Just nu böjde de sig samfällt åt Ormantajs håll. Men ordföranden satt tyst. Och ju längre denna tystnad varade, desto oroligare blev aktivisterna: utan att släppa Demesin ur ögonvrån när han närmade sig bordet såg kvinnorna samtidigt bevekande på Ormantaj, deras enda hopp: Svara honom då! Säg någonting åtminstone! – Du kan inte resa. Det är här … du behövs! lyckades Ormantaj till slut pressa fram, som för att ge damerna åtminstone lite tid att andas. – Va? Hur då? Nu var det Demesins tur att stamma, uppenbarligen förstod han just nu inte ett jota. Trots att aktivistdamerna också satt med gapande munnar, gjorde den skräckinjagande mannens förvirring att de fick tid att samla sig och ordna sina anletsdrag. – Så här, nämligen …, började en samlad Ormantaj, belåten med den effekt som hans ord haft på Demesin, och följaktligen med större pondus. ”Det ser ut som om denne förtappade varelse tydligen kan betvingas!” tänkte han för sig själv. Och med fast blick rakt in i ögonen upprepade han med klar och tydlig röst: – Du behövs här. Du måste skydda våra liv och vår egendom. Alltsammans slumpmässiga ord som dök upp i Ormantajs huvud – någonting måste han ju svara! Men de hade uppenbarligen imponerat på Demesin. Han stannade upp ett par steg från bordet som skilde honom från aktivisterna som fylkat sig omkring ordföranden. Demesin hade blivit stående med ett uttryck av största

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22