hytte med näven. Ni har sålt er nation för trettio silverpenningar. Jag vägrade och sa: Även om jag måste gå utan arbete och samla skalbaggar på stäppen, så kommer jag ändå att vara kazak. Nu kan ni se med egna ögon! Nu begriper jag varför dessa åtta var glada som barn när de kom ut från Sepentajs kontor! Mötet började alltmera påminna om ett oroligt hönshus. Ingen vet hur denna exempellösa skandal skulle ha slutat om inte kolchosordföranden hade fattat tyglarna. – Sluta väsnas! röt han ilsket. Vad är det ni tjatar om? Låt var och en göra som han vill. Vem kommer att lida av det? Numera står det alla sovjetmedborgare fritt att anta den nationalitet de själva önskar. Han gjorde en lång paus för att kontrollera effekten av sina ord på de församlade, och när tystnaden lagt sig talade han lugnt. I pedagogiska ordalag berättade han för folket vilka åtgärder som hade planerats för att förbättra byinvånarnas liv. Därefter övergick han till aktuell inrikesoch utrikespolitiska frågor, riktade allas uppmärksamhet på problemet med de nationella relationerna, och när han slutligen var övertygad om att de närvarande hade glömt orsaken till sin oro riktade han sig, nu lugnad, till de nya bosättarna med orden: Välkomna till era nya hem! Må ni leva lyckliga! Så klippte han av det röda bandet med en sax. Men en hastig blick på banden i hans händer störtade de nyblivna lägenhetsinnehavarna in i de båda husen. Först nu kunde kolchosordföranden torka sin svettiga panna och gå till bilen. Dessförinnan hade han dock hunnit att i ocensurerade ordalag läsa lusen av avdelningschefen Barakatov. På morgonen efter frukost satte sig kolchosordföranden, Pasjat och Sepentaj ned för att skriva en rapport till Partiets distriktskommitté. ”Rapport till SUKP:s distriktskommitté. Arbetarna vid produktionsenheten Socialismen, underavdelning till kollektivjordbruket Kommunismen som tillhör Zjetisajdistriktet, som fullt ut stöder partiets och regeringens politik att utjämna klyftorna mellan staden och landsorten, har åtagit sig den hedervärda uppgiften att uppföra två sjuvåningsbyggnader. Byggplanen krävde att allt byggnadsarbete skulle slutföras i sin helhet inom ett år. Som resultat av en heroisk insats av de i avdelningen bosatta jämte inbjudna arbetare kunde två sextiofyra lägenheters flerbostadshus, med totalt 128 (etthundratjugoåtta) lägenheter tagas i drift sju månader före utsatt tid. I går, det vill säga den 21 september 1981, var övertagandet av de båda nya husen helt genomfört. Vi försäkrar att vi också i framtiden står redo att strikt