uppfylla alla uppdrag från partiet och regeringen. Kolchosklubbens styrelseordförande B. Zjalmuratov, Partisekreterare S. Kerejbajev Chef för avdelningen Socialismen, P. Barakatov 22 september 1981.” För att leverera rapporten utan dröjsmål avreste den lokale partisekreteraren Kerejbajev omedelbart till distriktscentret. Dessförinnan hade man kommit överens om att hålla ett möte på kvällen hemma hos avdelningschefen för att informera samtlig personal i ledande ställning vid kolchosen om det rekordsnabba genomförandet av detta viktiga projekt, och därefter gick var och en till sitt. Pasjat, som inte tyckte om att försitta någon tid, satte sig vid kolchosstyrelsens radiostation, kontaktade avdelningen och instruerade dem att slakta och flå en kviga och två får tills de kom tillbaka. Eftersom rapporten redan hade levererats till distriktet bestämdes att partichefen inte skulle åka till kolchoskontoret, utan bege sig direkt till Socialismen, och hans familj skulle komma dit i sällskap med de övriga. Samtidigt höll platsen framför de två nya husen på att förvandlas till något som påminde om en kreatursmarknad. Vilda skrän blandades med bräkanden och råmanden från boskapen. Framför huset trängdes häst, kameloch åsnevagnar och fullastade lastbilar, bandtraktorer och skördemaskiner. Kort sagt, alla former av rullande utrustning som kolchosbönderna kunde uppbringa hade körts in på gården. Alla kånkade och bar sitt bohag från fordonen in i husen. Flytten försiggick i en vimlande folkmassa under en och samma dag. Upphetsade, svettiga människor sprang om varandra i entréerna, det hördes gräl, grova svordomar, här och där blev det till och med slagsmål. Först vid midnatt slog sig de uttröttade människorna till ro och lämnade sina oavslutade bestyr till nästa dag. I de nya hu- sen, liksom i hela området, fanns ingen gas. Var och en av de nya och hungriga bosättarna tvingades därför improvisera efter bästa förmåga när hungern gjorde sig påmind. Några nöjde sig med te i en termos, andra hade försett sig med kallt kokt kött, somliga lyckades koppla in en elspis på elnätet och gamle Meldesh med sin kvinna och sonson gjorde upp eld direkt på balkongen och kokade te på tredje våningen. Många kazaker, som var vana vid utrymme framför sina jurtor, gjorde också upp eld och tände stora brasor på platsen framför huset. På avstånd liknade de nya fina husen minst av allt ett socialistiskt gemensamhetsboende och påminde mera om ett brinnande, sjunkande fartyg. Folk sprang fram och tillbaka mellan husen och eldarna, på ett håll höll någon på att mala korn i en mortel, någon