tillsammans. Vi ska skriva en anmälan och tala om att vi knappt har hunnit flytta in i vårt nya hus förrän våra lägenheter översvämmas med avloppsvatten. – Jag har inte tid i dag, sade han och tog en klunk iskallt vatten ur kranen. Jag måste hämta min fru från stan. Den som har blivit översvämmad får ge sig iväg. Det tar lång tid innan det når upp till femte våningen. – Det här är osolidariskt av dig, sade Temirbek upprörd. Vi bor här den ene under den andre, vi har ett gemensamt problem, om grannen ovanför oss inte tänker på människorna inunder, hur kommer livet då att se ut? Kom med och titta på min lägenhet, så kommer du att fly härifrån så fort benen håller. De gick ned till första våningen och in i Temirbeks lägenhet. Frun och barnen gick omkring i gummistövlar och höll för näsan. De hade byggt en fördämning av trasor och gamla kläder för att leda undan vattnet, och med sina sista krafter lyckats styra den invällande stinkande floden över tröskeln och ut på gatan. Georgiern Garmakely högg bort tröskeln och en våg av internationell dynga strömmade genom trapphuset och ut i det fria. Först då märkte de att invånarna i de övriga ingångarna kämpade med samma problem som hade hållit dem själva sysselsatta i över en timme. Inom kort hade invånarna i båda husen förflyttat sig utomhus.
* * *
Hela kolchosledingen hade samlats hemma hos Pasjat Barakatov. Alla informerades om att rapporten avsänts till distriktet, och folk kom i säng först på morgonen. Enligt en oskriven regel som gällde denna speciella kategori av chefer bäddades det för ordföranden, partichefen, chefsagronomen och avdelningschefen på golvet i hallen. Och de hade just somnat och snarkade obekymrat när tio personer täckta av lort kom tågande i en lång rad in i det främre rummet. Pasjats mamma for upp och skrek skräckslagen. – Var är diktörn? frågade sjursjiten Temirbek, och överlåt åt kärringen att säga god dag. – E-e… han var här nyssens … Är det du, Temirbek? Hur är det fatt med dig – du är ju alldeles blek i ansiktet, som om den onde jagar dig? Är du sjuk? – Nej, jag är frisk, sade Temirbek hastigt för att komma till saken. Vi måste tala med cheferna. – De har åkt för länge sen. – Vart? – Inte vet jag, de säger