ingenting till mig. – Fan också! svor Ivan ursinnigt. Här drunknar folk i dynga, och ingen vet var bossarna håller hus! I samma ögonblick trängde en högljudd snarkning från fyra mansröster genom den väl tillslutna dörren till salongen. Temirbek och Ibatullah hade strax löst gåtan bakom denna snarkning och öppnade dörren, trots gummans högljudda protester, och tittade in i rummet. Först fick de för sig att de befann sig i en maskinstation modell mindre. De tyckte sig se slaktkroppar av nyligen slaktade nötkreatur uppstaplade, och de fyra männen snarkade så att väggarna bågnade och taket lyfte sig. Ytterligare tre nyinflyttade anslöt till de övriga, och med gemensamma krafter lyckades de skaka liv i de sovande och få dem på fötter. Cheferna ruskade på huvudena och såg på dem med oförstående ögon, som om de framför sig haft dödsänglarna Munkir och Nankir som ställde dem till svars. De förstod ingenting. Långt om länge fick de på något sätt klart för sig vidden av det som inträffat och muttrade: Det är bra, gå nu, vi lovar att komma. Och så snart alla hade försvunnit ut stöp de i säng igen. När alla chefspersonerna med värkande huvuden och dimmig blick till sist stod uppradade framför de nya sjuvåningshusen hade det hunnit bli middagstid, tålamodet var på upphällningen och hyresgästerna skummade av ilska. Inspektionen kunde börja. – Ni är obildade allesamman! förklarade Pasjat när han hade lyssnat på de uppretade människorna. Ni uppför er som vildar som är ovana vid civilisationen. Ni har knappt hunnit flytta in förrän ni börjar slakta får och rensar ut inälvorna på toaletten och sen spolar ner slaktresterna i avloppet. Ni borde bötfällas för att ha brutit mot reglerna för det kommunistiska gemensamhetsboendet. – Jaså, det säger du. Så vi måste alltså betala böter innan vi ens har hunnit flytta in? frågade gamle Meldesh och betraktade honom genom avsmalnande ögonspringor. Såna galningar! Nej du, först av allt ska ni stå till svars för detta! Han lutade sig plötsligt över balkongräcket och tittade uppåt, där man kunde se en flicka sticka ut huvudet från balkongen på femte våningen. Han ropade till henne: – Hördu, säg åt din korkade farsa att inte gå på toaletten och inte spola. Är ni alla döva där inne? Om man så bultar på dörren med yxa är det ingen som öppnar! Flickan försvann tyst in i lä- genheten. Efter en lång högljudd palaver gick man