att bli våra skyskrapor, med andra ord socialismens landmärken. Pasjat åtnjöt välförtjänt anseende inte bara inom produktionsenheten utan vid hela kolchosen. Om man fick tro somliga hade Barakatov en gång varit ett tuppfjät ifrån att bli upptagen i Timirjazevs jordbruksakademi i Moskva. Han var insatt i dagspolitiken, läste tidningar och förstod sig till och med på skönlitteratur. Förra året hade handelsboden i Pasjats by köpt in Ernest Hemingways roman Farväl till vapnen. Vid en tidpunkt då byinnevånarna aldrig hade hört talas om någon sådan författare, eller ens kunde stava till namnet, förbluffade han många genom att med hög röst inför alla människor utropa: Tänka sig att Hemingway finns att köpa i vårt eget snabbköp! Folk gapade av förvåning. Kolchosledningen och stämman antog med utgångspunkt i Pasjats förslag en resolution att i experimentsyfte bygga två flervåningshus vid underavdelningen Socialismen. Stämman uppdrog åt arbetsledaren Sepentaj att vända sig till regionkontoret för att skaffa tekniska underlag och ritningar på flervåningshus från byggentreprenörerna och beräkna byggkostnaderna till genomsnittliga priser. En uppgift som denna är alltför maktpåliggande för att anförtros en enda person, vi bör låta avdelningschefen Barakatov delta, föreslog Sepentaj, men han blev först obarmhärtigt kritiserad av Pasjat och därpå nedsablad av själve kolchosordföranden. Det är inte typiskt för en kommunist att fly från svårigheter. Vad säger partistadgan om detta? Du sviker ditt ansvar, sade de. Eftersom två personer hade uttryckt sina åsikter, vad mer kunde de övriga göra? Partiaktivisterna fördömde Sepentaj skarpt, och det fanns till och med förslag om att partikortet skulle tas ifrån honom och att han skulle avskedas och förvisas från kolchosen. Veterinär Ospan, chef för fårinsemineringsenheten, uttryckte sitt beklagande över att tvingas arbeta i samma kollektiv som en så opålitlig och ryggradslös kommunist. Tjugoen personer deltog i mötet, samtliga kazaker, naturligtvis icke läskunniga i ryska, och om någon kunde tala ryska så var det på en nivå där ordet kollektiv ibland kunde förväxlas med lokomotiv. Trots detta uttryckte Ospan sina tankar fullkomligt klart och tydligt på ryska. Och eftersom hans inlägg hade framförts på ryska lyssnade mötet uppmärksamt till veterinären. Alla blev övertygade om att Sepentaj icke var en hederlig kommunist, att han var ett reaktionärt element som sökte varje tillfälle att skada den utvecklade socialismens sak, att han var motståndare till beslutet att utjämna klyftorna mellan städerna och landsorten, motståndare till den vedertagna uppfattningen att arbetet för socialismens sak var en kreativ uppgift. Vid detta möte var Sepentaj