utseenden som passar till nationaliteten. – Givetvis. Fast när allt kommer omkring finns det kazaker som ser ut som vilken nationalitet som helst. – Just precis. Jag sticker hem nu, och du fixar resten själv. Med dessa ord föste Pasjat undan folket som trängdes i korridoren och gick ut på gatan. Sepentaj offrade inte mycket tid på resten. Han valde bland de väntande ut åtta kazaker vars utseenden enligt hans mening motsvarade de nationaliteter som saknades, och förklarade för dem att om de gick med på villkoren skulle han omgående se till att de fick jobb. Ingen av kazakerna ville gå miste om chansen, och de började ivrigt prata ihop sig på alla håll: – Ojbaj, vad är det att snacka om? Om det är på det viset kan de registrera oss som sjursjiter eller daggmaskar – vi är lika glada. Det gör inte oss någonting. Och om någon sen skulle komma och fråga vilken nationalitet vi har, så kommer vi att svara precis så som du har sagt. Du måste bara skriva ner det på en lapp, så vi inte glömmer vilka vi är. Tiden gick och på byggarbetsplatsen där avdelningen Socialismen vid kolchosen Kommunismen skulle uppföra sina båda sjuvåningshus sjöd det av aktivitet. Redan innan grunden var lagd hade man hängt upp två banderoller vid tomtgränsen. Socialismen hade gott om gamla banderoller som samlade damm i förrådet. Sepentaj drog fram två av dem som varit uppspända på stänger och skrapade bort de gamla bleknade slagorden och textade dit nya. I stället för gårdagens löften Vi skall komma i fatt och förbi Amerika! och Vårt arbete i dag skall ge oss Kommunismen 1980! kunde man nu läsa: Med förenade krafter för landsbygdens urbanisering! och Leve Partiet – skapare av den utvecklade socialismen! Så fäste han banderollerna på extra långa stänger så att de skulle synas på långt håll. Som chef för avdelningen höll Pasjat radiokontakt med den politiska ledningen varje måndag för att rap- portera att bygget framskred i aldrig tidigare skådad takt, och om denna takt höll i sig skulle de båda sjuvåningshusen stå klara inom fem månader i stället för ett år. Han rapporterade att produktionsenheten Socialismen under innevarande räkenskapsår återigen skulle uppnå ledande etappmål och i förtid uppfylla Partiets och regeringens uppdrag att eliminera klyftan mellan stad och landsbygd. Pasjat och Sepentaj höll verkligen ord – de fem månaderna drog förbi som ystra galopphästar och byns