folk började förbereda sig inför flytten. I samband med inflyttningen kontrollerade båda arbetsledarna noga att de nyinflyttade skulle vara av olika nationaliteter. De löste sin viktiga uppgift med stor skicklighet. Avdelningen Socialismen befolkades huvudsakligen av kazaker, och därutöver av fem eller sex ryska familjer, tre uzbekiska, två azerbajdzjanska, en turkisk, en georgisk, en armenisk och, av någon okänd anledning, en kyzylbasjisk familj, en dungansk plus en koreansk familj som ankommit från Iran förra året. Pasjat utfärdade först ett föreläggande för dessa nationaliteter, registrerade därefter resten av kazakerna som representanter för övriga nationer som var bosatta i Kazakstan och bestämde datum för inflyttning. Totalt bestod Avdelningen av åttiofyra familjer, och de väldiga sjuvåningsbyggnaderna svalde i ett svep alla dessa familjer. Det var bara två eller tre gamla kvinnor som vägrade bo högt upp i luften, och några bönder som inte ville skiljas från sina jordlotter och uthus. På inflyttningsdagen anlände kolchosordföranden och övriga förtroendemän från ledningen, och ett högtidligt möte hölls på gården framför de nya husen. Vid detta möte höll projektledaren Pasjat Barakatov ett eldande tal. Han framhöll härvid att uppförandet av två vackra sjuvåningars bostadshus inom loppet av blott fem månader, och inte under det år som avsatts för ändamålet, varit möjligt endast inom ramen för en utvecklad socialism, och att arbetarna i de kapitalistiska länderna inte bara var berövade denna möjlighet, de kunde helt enkelt inte ens drömma om någonting liknande. Han fullkomligt krossade, ja förintade kapitalismens alla försteg. Vidare brännmärkte han Amerika – den kapitalistiska världens flaggskepp – som bärare av samtliga existerande dödssynder, och Reagan, Amerikas president, visade han upp som den fågelskrämma och pajas denne var. Just här var det en gammal man längst fram som hov upp sin röst: – Hördu, Pasjat, min vän, tar du inte i lite för kraftigt med de härninga husen du har smällt upp här på stäppen? Varför ska du blanda in Amerika på andra sidan jordklotet, skulle det inte vara bättre om du pratade lite om hur det står till i din egen by? Pasjat blev rasande och skrädde inte orden: – Vem sa det? Aksakal Meldesh, var det du? Så du gillade allt- så inte min kritik av den amerikanska imperialismen? Genom att märka ord och vara vrång i stället för att stå som ett föredöme för ungdomen visar du alltid din extremistiska karaktär. Om du känner så starkt för Amerika, så res dit. Vi kommer inte