hålla kvar illvilliga människor ett ögonblick. Eller var det kanske inte nog med den kritik som du fick förra gången? Folket började sorla och tittade ogillande på den vresige gamle mannen för hans försök att försvara det avlägsna Amerika, Socialismens store fiende, och förstöra denna högtidliga ceremoni. Det låg mycken sanning i Pasjats ord om huruvida det inte varit nog med den kritik som han fått förra gången. Åtta månader tidigare hade Aksakal Meldesh köpt två fat öl i staden för sina pensionspengar, transporterat hem dem och distribuerat ölen gratis till alla mitt framför kolchosklubben. Massor av folk hade strömmat till för att få gratis öl, och så småningom slutade det hela i allmänt slagsmål. Den gamle mannens dragkärra hade slagits sönder, och båda tunnorna krossades. Nyheten om händelsen nådde först förmannen, och sedan ordföranden för kolchosen. Meldesh blev kallad till kontoret och förhörd: – Vad menar du med detta? Varför sprider du oro bland folk på det här viset? – Jag har väl inte gjort något fel? Det enda jag har gjort är att jag ville tacka alla slitna människor med fri öl. – Varför? – Vadå varför? Ni påstår ju själva varenda dag att allt kommer att vara gratis under kommunismen. Jag är en gammal man, min ålder ger mig inte mycket hopp om att få uppleva kommunismen som ni pratar så mycket om, så jag använde två pensioner och köpte två fat öl och delade ut till allt folket. Hur skulle jag kunna veta att det skulle sluta i slagsmål? – Skriv! sade ordföranden till sin sekreterare, som satt bredvid honom. Order!.. Gamle Meldesh hade lugnat sig efter den dagen och den allvarliga reprimand han fått för att ha stört lugnet för de arbetande massorna genom olika äventyrliga företag. Pasjat påminde honom nu om detta. Vem vet hur situationen skulle ha utvecklats om inte ordföranden för kolchosen hade påmint honom: ”Det är bra, fortsätt ditt tal”, varefter Pasjat, efter att ha klarat strupen ordentligt, fortsatte att läsa sitt förberedda tal: – Tänk inte på dessa två byggnader ni har framför er som enbart hus. Detta är en modell för framtiden, med andra ord en kommunistisk samfällighet. Detta är ytterligare en enastående prestation av de sovjetiska arbetarna. Dessa hus är byggda av re-presentanter för alla nationaliteter som bor och lever i Kazakstan, och därför kunde de färdigställas sju månader före utsatt tid. I dag står mångnationella familjer beredda