som en fisk efter en utskällning, medan jag hävde upp min röst: ”Hördu, har du inte mål i mun? Varför säger du ingenting? Har du inget att säga till ditt försvar?” Och Tastan slingrade sig alltid undan från mig på ett och samma sätt, med en hurril. I morgon avslutas bröllopsfesten med en kokpar. Säga vad man vill, men Arshabaydalen är den idealiska platsen. Här finns varken gropar eller grästuvor att se upp för. Flera hundra meter bort sträcker sig fullkomligt slät mark, täckt av tjockt gräs. Drömmen för en djigit! Släpp tyglarna och sätt full fart och låt stäppvinden piska ditt ansikte! Tastan och far pratar utan tvivel om tävlingen. Jag ser hur Tastan blir röd om öronen och ögonen skjuter gnistor! Han har till och med glömt bort sitt te. Yapyr-ay! tänkte jag. Skulle han verkligen rida en kokpar på sin egen bröllopsdag? Efter slöjceremonin avtog det roliga märkbart. Gästerna bör- jade strax ta adjö. På kvällen var bara de som var intresserade av den kommande tävlingen kvar i huset. Gästerna gav sig av till häst och på åsnor. De kvinnor som hade barn med sig och de gamla klämde in sig i Aydars bil. Festen var över. Även kokparen, som hade gjort Tastan så upphetsad. Åter stod jurtan ensam och övergiven vid stranden av Arshabay. Livet återgick till det normala. Allt blev tyst omkring. Jag hade hunnit vänja mig vid festsorlet och hela stämningen, och en lång tid efteråt ville jag bara ge mig iväg bort, hitta på någonting. Men det fanns inga fler roliga saker att hitta på, det återstod bara det gamla vanliga, och därför greps jag av dysterhet, som om jag varit mol allena på den öde stäppen. Allt oftare följde jag med fåren ut på betesmarkerna för att vara ensam med mig själv. Jag stod inte ut med att se vår välbekanta gård med brunnen och den gamla jordkällaren. Jag gav mig iväg ända bortom Karatumsyk, lät fåren beta och lade mig på rygg och tittade upp i den fridfulla blå himlen över Arshabay. Dessa härliga stunder! Inte ett ljud som hördes! Bara fåren som knaprade på sitt gräs … Högt däruppe i skyn svävar en lärka som en liten prick ovanför mitt huvud. Jag lystrar till sången. Jorden doftar, jag känner igen malört och den fräna doften av kuraj. Stäppens luft är uppfriskande, och stegvis skingras dysterheten. Jag känner en berusning som

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54