GAUCHAR TAS

vara ledig? Vila dig nu, så ska jag ta hand om det här.” Hon lyfte av oket med hinkarna från sin svärmors axlar och gick den långa vägen till brunnen, och rätt som det var kom hon släpande till jurtan med den väldiga, rundmagade samovaren, som säkert var kvar från tsar Nikolajs tid. Och nu hade hon hängt den stora svarta kitteln över härden och fyllde den med vatten. Solen hängde just över horisonten. Det var en blåsig dag, så fåren fick beta i närheten. Saltanat hade hämtat en famn kurajgräs och lagt under kitteln och tänt på. En bitter blå rök spred sig från grytan, men snart dansade de glada eldsflammorna runt grytan och efter hand försvann röken. En klar eldslåga slog upp. Ljuset från elden lyste upp Saltanat, och hon tycktes mig i det här ögonblicket ännu vackrare, på ett nytt sätt. – Kairken, ropade hon. – Här! – Kan du gräva en jordugn? – Jag vet inte … Jo, det kan jag nog. – Gör det då åt mig. Men inte här. Den här är på tok för djup, elden når inte upp till kitteln. Jag har bett Tastan, men han sa bara ”Gräv den själv.” Och samma ursäkter: ”Ingen tid …” Han kan väl inte, antar jag, eller? Ett klingande skratt dränker hennes sista ord. Ett vackert skratt, lekfullt. Ett oskyldigt skämt med sin man. ”Jag kan gräva den med en gång”, säger jag. ”Det är för mörkt”, säger hon. ”I morgon, när du har tid, ska vi säga så?” Hon har fått rök i ögonen och gnuggar sig med händerna. Jag sitter på en sadel vid dörren och knäpper på dombran. Hon kom- mer fram och böjer sig ned, frågar: – Gauchar tas, Pärlan, kan du spela den? – Gauchar tas? Är det en sång? – Ja, en sång. Har du inte hört den? – Nej … Jag tror inte den låter bra på en vanlig dombra. Kui är en annan sak … – Nej, säger hon och reser sig upp. Kui är en sak för sig, men sånger kan också låta bra på dombra. Jättebra till och med..! Men du kan kanske inte … Saltanat försvann in i huset. Jag var förvirrad. Hennes skratt dröjde länge i mina öron … Saltanat vande sig fort vid mor och med mig. När far eller Tas- tan inte var hemma brukade hon ofta skämta och skoja med

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54