GAUCHAR TAS

hon upprepade den ord för ord … Men uppriktigt sagt sårade hon mig – varför gjorde hon detta…? … En dag när jag kom ut ur huset fick jag se hur Tastan och Saltanat höll på med att dra upp ett rep ur brunnen. Det var vid middagstid. Långt borta, på stäppen, drev min far fåren till vattenhålet. Hettan var outhärdlig. I den brännande luften flöt spindelväv som silvertrådar. De landade i gräset, täckte de glesa buskarna och klibbade fast i ansiktet. Gröna gräshoppor yrde i luften. Lärkan, som tagit skydd under malörtsbusken, låg och gapade av törst. Min närvaro oroade honom, men han rörde sig inte, antag- ligen ur stånd att lyfta från marken. – Vad har du här att göra? skrek Tastan ilsket när han fick syn på mig. – Vadå ”här att göra”? Hjälpa till, förstås. Du leder kamelen i tygeln och låter Saltanat dra repet … Tastan såg på Saltanat, men slog dövörat till: – Säger du det, din mes! Hon dör inte av att dra rep. Låt henne dra. Kvinnorna förr brukade gräva brunnar på fyrtio meter, och så var det inte mer med det. Orden stack som en tagg i hjärtat. För Tastan var det uppenbarligen likgiltigt om Saltanat kände sig förnedrad eller inte. Kamelen hade stannat vid slutet av plattformen, och hinken hängde vid brunnslocket. ”Dra!” skrek Tastan. Med darrande händer grep Saltanat repet och tippade vattnet i astaun, trärännan som fåren dricker ur. Så kastade hon hinken tillbaka ner i brunnen. Hon rätade på ryggen och förde tillbaka en slinga av vått hår från pannan, och jag såg till min förvåning inga tecken på uppgivenhet i hennes ansikte. Hettan hade gjort henne röd om kinderna och hon såg mer tilldragande ut än någonsin. När hon såg mig log hon. Hon torkade svettdropparna ur pannan och sade urskuldande ”Det är en tung hink …” – När du ändå är här, sade Tastan och vände sig till mig, kan du ta kamelen, så går jag och vattnar hästen. Tastan gick. Jag blev förvånad när Saltanats ansikte plötsligt slocknade. Någonting sorgset skymtade i hennes ögon. – Han tycker inte synd om mig, sade hon mjukt. Jag vet inte varför. Han tror att jag är lika stark som han. När vi kommer till brunnen säger han åt mig att dra i repet, och han går med kamelen. Och ändå skäller han på mig, ”Du drar dåligt”,

Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54