inte vet, unge man, att det var din far som köpte henne? Och Tastan, det enda han kan är att rida en häst. Tjejer struntar i cirkuskonster numera. Fattar du det? Så håll klaffen. Om inte din far hade funnits så skulle din bror ha fortsatt som ungkarl tills han blev gråhårig. Nähä, han rodde själv hem brallisen..! Jag lovar att hon inte kommer att stanna hos honom, förr eller senare så sticker hon sin väg. Där gick gränsen. Jag flög upp och högg honom i kragen: – Håll käften, din jävel! Annars krossar jag skallen på dig! Jag höll en tung hammare i handen. Han såg på den, sedan på mig och blängde ilsket: – Ta bort den där. Nu. Annars kanske du själv får smaka på den. Jag insåg att jag trots min beslutsamhet inte kunde slå honom, jag kunde inte slå någon över huvud taget, och jag släppte greppet om hans krage. Men så fort jag vände mig bort tog han min armbåge i ett hårt grepp. Hammaren fanns nu i hans hand. Jag backade bakåt. Askerbek såg fruktansvärd ut. Han verkade inte stoppa för någonting. Du lät honom slippa undan, din idiot! – Okej! Du kan krossa skallen på mig, sade jag och höll mig fast vid brunnen. Men kom ihåg: allt vad du har sagt kommer Tas- tan att få veta. Så får vi se vad han hittar på med dig! Tastans namn verkade som en kalldusch. Handen med hammaren sjönk. Men för att inte visa att han var feg spottade han föraktfullt och väste mellan tänderna: – Jag vill inte skita ner mina händer. Han kastade hammaren åt sidan och gick snabbt ut på vägen, där en lastbil just dök upp. Jag såg efter honom och tänkte för mig själv: Vi ska nog fixa pumpen själva. Dig behöver vi inte! Jag arbetade med pumpen tills solen började gå ned. Jag hade byggt upp en sockel av stockar som ett fundament och drog upp pumpen på den, och jag hade just börjat vinda upp slangarna då jag kände ett par mjuka händer som höll för mina ögon. Först stelnade jag till, men sedan förstod jag vem det var – min zhenese. – Saltanat! – Vem annars! Vem skulle annars vara här, om inte jag? Saltanat stod bredvid mig. – Var är montören? – Han har gått. – Varför? Jag tvekade en stund, så beslöt jag
Pages: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54